Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 117
tröstan på våra egna verk och
gärningar.
Vi hålla oss fördenskull fast vid
det, som församlingen tror och
bekänner, att vi genom Guds nåd
och barmhärtighet saliga varda.
Och på det här ingen må tänka:
om vi genom Guds nåd och
barmhärtighet skola saliga varda, så
varder hoppet ovisst, såvida det
icke är något, som går förut
hos dem, hvilka saligheten
vederfares, hvarmed de åtskiljas
ifrån dem, hvilka hon icke
veder-faren varder, så måste vi gifva
ett tillfredsställande svar.
Sko-lastikerna synas, af detta skäl
bevekta, hafva sökt sin fullkomliga
förtjänst. Ty detta skäl kan
förträffligt öfva ett mänskligt sinne
och skaffa det mycket till att göra.
Vi må därpå i korthet svara:
på det att hoppet må vara visst
och fast, och på det att en
förutgående åtskillnad må vara emellan
dem, hvilka saligheten vederfares,
och dem, hvilka hon icke
vederfares; så måste vi hålla det för
fast och oryggligt, att vi genom
Guds nåd och barmhärtighet saliga
varda. Enär detta så korteligen
och utan tillagd förklaring säges,
så tyckes det hafva någon
svårighet med sig. Tv inför världslig
rätt och mänsklig dom är rätten
eller skulden viss, men inför Guds
dom förhåller det sig långt
annorlunda. Ty här har nåden och
barmhärtigheten ett klart och visst löfte,
ja ock Guds egen befallning; ty
evangelium är egentligen denna
Guds befallning, som bjuder och
befaller oss, att vi tro skola, att
Gud är oss mild och nådig för
Kristi skull. Ty »icke har Gud
sändt sin Son i världen, att han
skall döma världen, utan på det
att världen skall varda salig
genom honom. Hvilken som tror på
honom, han varder icke dömd» *
o. s. v. Därföre, så ofta som det
talas om barmhärtigheten, så bör
man därhos förstå tron uppå Guds
nådiga löften. Och denna tro är det
som föder ett visst och fast hopp,
förty hon grundar sig uppå Guds
ord och befallning. Om hoppet
skulle grunda sig på gärningarna,
då vore det sannerligen ovisst;
förty gärningarna kunna icke
tillfredsställa samvetet, såsom ofta
tillförene sagdt är. Denna tro gör
ock åtskillnad emellan dem, hvilka
saligheten vederfares, och dem,
hvilka hon icke vederfaren varder.
Tron gör åtskillnad emellan de
värdiga och ovärdiga; förty det
eviga lifvet är lofvadt dem, som
rättfärdiga gjorda äro, men tron
är som rättfärdigar.
Men här lära väl våra
motståndare återigen ropa och säga, att
goda verk och gärningar äro
alldeles onödiga, om de icke
förtjäna det eviga lifvet. Dessa
smädliga inkast hafva vi tillförene
vederlagt. Ja, vi säga, att det är
nödigt, att man gör det som godt
är; men vi säga ock, att det eviga
lifvet är lofvadt dem, som äro
rättfärdiga vordna; men de som
vandra efter köttet, de behålla
hvarken tron eller rättfärdigheten. Till
den ändan varda vi rättfärdiga,
att sedan vi äro rättfärdiga vord
na, vi må begynna göra det godt
är och Guds lag åtlyda. Därföre
varda vi pånyttfödda och undfå
den Helige Ande, på det att det
nya lefvernet må hafva nya
gärningar, nya rörelser eller böjelser,
gudsfruktan, kärlek till Gud samt
hat och vedervilja för alla onda
lustar och begärelser m. m. Denna
* Joh. 3: 17. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
