Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 123
och död, och att Gud med oss
försonad är för Kristi lidandes
skull, då först gagnar oss Kristi
lidande och död. Därföre om man
utesluter eller förbigår läran om
tron, så är det alldeles fåfängt, att
man säger, att gärningarna gälla
i kraft af Kristi lidande.
Så fördärfva och förvärra de
de flesta andra språken uti
skolorna, i ty att de lära icke något
om trons rättfärdighet och förstå
icke annat med tron än en blott
historisk kunskap om Kristus men
förstå icke, att tron är den kraft,
som omfattar nådens och
rättfärdighetens löfte och gör våra
hjärtan lefvande uti syndens och
dödens förskräckelser; emedan
Paulus säger: »Med hjärtats tro
varder man rättfärdig och med
munnens bekännelse varder man
salig»*. Här mena vi, det måste ju
våra motståndare erkänna, att
bekännelsen gör oss icke rättfärdiga
eller saliga af sin egen värdighet
utan allenast för hjärtats tros skull.
Och Paulus säger, att
bekännelsen gör oss saliga, på det han
må visa, hurudan den tro är, som
undfår det eviga lifvet, nämligen
en fast och kraftig tro; men den
är icke någon fast och kraftig tro,
som icke visar sig uti
bekännelsen. Så behaga ock öfriga goda
verk och gärningar Gud för trons
skull, såsom ock församlingen
beder uti sina böner, att allt må
Gud behagligt vara för Kristi skull;
ja, hon beder om allting för Kristi
skull; ty vi veta, att alltid tilläggas
vid slutet af bönerna dessa orden:
genom Jesus Kristus, vår Herre;
därföre sluta vi, att vi för Gud
rättfärdiga, med Gud försonade
och pånyttfödda varda genom tron,
som uti bättringen omfattar nåde-
löftet, gör det förskräckta hjärtat
sannfärdigt lefvande och tror för
visso, att Gud är oss mild och
nådig för Kristi skull. Och
genom denna tro säger Petrus att
vi bevaras till salighet, hvilken
beredd är, att hon skall uppenbar
varda i den yttersta tiden»**.
Kunskapen om denna tro är de
kristna ganska nödig, ty den gifver
oss icke allenast den ymnigaste
tröst och hugsvalelse uti
allahanda bedröfvelser och anfäktningar
utan visar oss ock, hvad Kristi
ämbete är; förty de som neka, att
människorna genom tron
rättfärdiga varda, de neka ock, att
Kristus är vår medlare och försonare;
ja, de förneka jämväl själfva
nådens löfte och Kristi evangelium,
lärande intet annat om
rättfärdiggörelsen, än att den antingen
kommer af förnuftet eller af lagens
lära. Däremot hafva vi här, så
mycket möjligt varit, visat själfva
grunden och källan till denna höga
och viktiga sak och därjämte
förklarat och vederlagt allt hvad
motståndarne framkastat emot oss.
Och detta skola alla fromma,
uppriktiga och redliga män lätt finna,
när de eftertänka och besinna, så
ofta något språk förekommer, som
handlar om kärleken eller
gärningarna, att ingen förutan Kristus
kan fullkomligen hålla eller göra
lagen, och att vi icke af lagen utan
af evangelium, det är af det uti
Kristus utlofvade nådelöftet,
rättfärdiga varda. Vi förmoda ock,
att denna vår, fastän mycket korta
framställning skall blifva nyttig
för alla fromma och gudfruktiga
hjärtan till att styrka deras tro
och att undervisa och trösta deras
bedröfvade och förkrossade
samveten. Ty vi veta, att allt hvad
* Rom. 10: 10. " 1 Pet. 1: 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
