Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 124
vi sagt hafva, öfverensstämmer
med de profetiska och apostoliska
skrifterna, de gamla kyrkofäderna
Ambrosius, Augustinus och de
flesta andra, ja ock med hela
Kristi församling, som visserligen
bekänner, att Kristus är vår ende
medlare, rättfärdiggörare och
försonare.
Man må icke strax tänka, att
den romerska kyrkan tror och
bekänner allt hvad påfven,
kardinaler, biskopar, några teologer eller
munkar gilla. Ty det är nog
bekant, att påfvarne hafva långt
mera omsorg om sitt herravälde på
jorden än om Kristi evangelium;
man har ock förnummit, att större
delen ibland dem äro idel
epiku-reer, säkra och köttsligen sinnade
människor; man vet ock, att
teologerna hafva tagit mera än
tillbörligt var ur filosofien eller
förnuftets lära och det med den
kristliga läran sammanblandat. Ej
heller bör alla dessas myndighet eller
trovärdighet hållas för så stor,
att man ingenstädes får lof att gå
ifrån deras mening och lära, då
många uppenbara villfarelser hos
dem funna varda, såsom att vi af
blotta naturens krafter och
förmåga kunna öfver allting älska
Gud. Denna lära har födt många
andra villfarelser af sig, emedan
den uppenbarligen är falsk och
idel osanning. Ty den heliga skrift,
de gamla kyrkofäderna och alla
fromma och gudfruktiga mäns
omdömen strida enhälligt däremot.
Fördenskull, ehuruväl påfvarne uti
församlingen eller några teologer
och munkar hafva lärt, att vi skola
söka syndernas förlåtelse, nåden
och rättfärdigheten genom våra
gärningar och genom nya
religionsbruk, hvilka Kristi ämbete hafva
förmörkat och gjort af Kristus icke
* Gal. 4: 9; 5: 7; Kol. 2: 8. 16; 1 Tim. 4: 2.
j en rättfärdiggörare och försonare
utan allenast en lagstiftare; så har
likväl Kristi sanna kunskap hos
några fromma och gudfruktiga
människor alltid bibehållen blifvit.
Dessutom har ock den heliga skrift
förutsagt, att trons rättfärdighet
skulle på sådant sätt förmörkas
genom människostadgar och läran
om gärningarna; såsom Paulus
ofta klagar*, att jämväl på hans
tid många funnits, som i stället
tör trons rättfärdighet lärde, att
människorna genom egna
gärningar och egna gudstjänster och icke
genom tron för Kristi skull med
Gud försonade och rättfärdiga
varda, förty människorna döma
gemenligen så af naturen, att Gud
genom gärningar bör blidkas och
försonas. Förnuftet ser icke heller
någon annan rättfärdighet än lagens
rättfärdighet eller den, som den
borgerliga lagen kräfver. Därföre
hafva alltid de funnits i världen,
som denna köttsliga rättfärdighet
allena lärt och trons rättfärdighet
alldeles undertryckt hafva; sådana
lärare skola ock alltid finnas.
Detsamma hände ock hos
israeliterna, hvarest största delen af
folket förmente sig genom sina
egna gärningar syndernas
förlåtelse förtjäna, hvarföre de ock det
ena offret efter det andra och den
ena gudstjänsten efter den andra
upptänkte; hvaremot profeterna,
sedan de denna galna mening
förkastat hade, lärde dem trons
rättfärdighet. Och hvad som skett
ibland Israels folk, det har varit
likasom en förebild till det, som
sedan uti församlingen hända
skulle. Därföre skall det icke oroa
fromma sinnen, att motståndarne
äro många, hvilka vår rena och
sanna lära ogilla och förkasta.
Vi kunna lätt döma, af hvilkens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
