Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan - IV. Om Guds kyrka och församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B ek. Ap. el. Försv. IV. Om Guds kyrka o. församling. 125
anda de äro; ty uti somliga
artiklar hafva de så alldeles den klara
och uppenbara sanningen
förkastat, att ingen är, som icke
tjydli-gen ser deras ogudaktighet. Ty
äfven påfven Leo X:des allmänna
påbud har fördömt den högst
nödvändiga artikeln, hvilken alla
kristna böra både veta, tro och
bekänna, nämligen att vi icke skola
bekänna, att vi undfå aflösning för
vår ångers och förkrosselses skull
utan för Kristi ords skull: »Allt
det du binder på jorden»’* o. s. v.
Så hafva ock nu uti denna sam
mankomst de, som
vederläggningsskriften uppsatt och ingifvit,
uttryckligen dömt och förkastat det,
som vi hafva sagt, att tron är den
del af bättringen, hvarigenom vi
syndernas förlåtelse undfå,
syndens förskräckelser öfvervinna och
samvetet tillfredsställdt blifver.
Men ho är, som icke ser, att
denna artikel, som lär, att vi genom
tron syndernas förlåtelse undfå,
är ganska viss, sann och för alla
kristna högst nödvändig? Hvem
skall någonsin ibland våra
efterkommande, då han hör, att en
sådan mening och lära är förkastad
vorden, kunna tänka, att de, som
därtill varit orsaken, haft den
ringaste Kristi kunskap?
Om deras anda kan man lätt
döma af den oerhörda grymhet,
som vi förnummit dem hittills
emot många fromma, uppriktiga
och redliga män hafva öfvat. Vi
hafva ock hört uti denna
sammankomst, att en af de värdiga
fäderna skail hafva sagt inför rikets
råd, då hvar och en sin mening
om vår bekännelse säga skulle,
att han tyckte intet råd vara
nyttigare, än att man med blod skulle
svara på den bekännelse, som vi
med bläck skrifven ingifvit hade.
Hvad kunde en Phalaris3
grymmare tala? Fördenskull hafva ock
några ibland furstarne tyckt, att
detta var ganska hårdt och
oanständigt taladt inför en sådan
församling. Därföre, änskönt våra
motståndare tillvälla sig kyrkans
namn, må vi dock veta, att Kristi
kyrka och församling är hos dem,
som Kristi evangelium rent och
klart lära och bekänna, och icke
hos dem, som allahanda skadliga
och villfarande meningar tvärt
emot Kristi evangelium utsprida
och försvara; såsom Herren säger:
»Mina får höra min röst»**. Tv
säger ock Augustinus: »Nu är
frågan, hvarest församlingen är. Hvad
vilja vi fördenskull göra?
Antingen skola vi söka henne uti våra
ord eller uti dess hufvuds, vår
Herres Jesu Kristi, ord? Jag håller
före, att vi böra söka henne uti
hans ord, som själfva sanningen
är och bäst känner sin kropp».
Vi skola fördenskull icke låta våra
motståndares omdömen oroa oss,
emedan de försvara
människodikter och påfund tvärt emot Kristi
evangelium, tvärt emot de gamla
fäders trovärdighet, som uti
församlingen skrifvit hafva, och tvärt
emot alla fromma, gudfruktiga och
redliga mäns vittnesbörd.
IV. Om Guds kyrka och
församling.
Den sjunde artikeln af vår
bekännelse hafva våra motståndare
förkastat, hvaruti vi hafva sagt,
att kyrkan och församlingen är de
heligas samfund. De hafva ock
hållit ett vidlyftigt tal därom, att
de onda böra icke skiljas eller af-
Matt. 16: 19.
Toh. 10: 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
