Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - IV. Om Guds kyrka och församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B ek. Ap. el. Försv. IV. Om Guds kyrka o. församling. 127
församling, den härlig är, den
ingen fläck eller skrynka har eller
annat sådant; titan att hon skulle
vara helig och ostrafflig»*. Detta
apostelens språk hafva vi nästan
ord för ord uti vår bekännelse
inföll. Så beskrifves ock
församlingen uti vår apostoliska
trosbekännelse, där vi bekänna, att vi
tro på en helig, allmännelig kyrka.
Men de onda och ogudaktiga äro
icke någon helig kyrka och
församling. Och synes det, som
följer, nämligen de heligas samfund,
vara tillagdt, på det därmed skulle
förklaras, hvad ordet kyrka
betyder, nämligen en förening af de
heliga som hafva sinsemellan
gemenskap af samma Kristi
evangelium, af samma lära och af
samma Helige Ande, som deras
hjärtan förnyar, helgar och regerar.
Och är denna artikel om den
allmänneliga kristliga kyrkan för
en nödvändig orsak framställd
vorden. Vi se dagligen för ögonen
oändliga farligheter, som hota oss
med församlingens undergång. De
ogudaktigas myckenhet uti
församlingen är oändlig, som vill henne
alldeles undertrycka. Fördenskull,
på det vi ej må förtvifla utan veta
det, att församlingen skall dock
förblifva, ja, på det vi må veta,
att änskönt de ogudaktigas
myckenhet är stor, församlingen
ändock blifver behållen, och att
Kristus skall visserligen hålla allt hvad
han församlingen lofvat och
tillsagt, nämligen att förlåta
synderna, att bönhöra och gifva oss den
Helige Ande; framställer för oss
denna artikel uti vårt apostoliska
symbolum en sådan tröst och
hugsvalelse och kallar kyrkan
allmännelig, på det vi ej må tänka, att
kyrkan är något yttre samhälle,
* Ef. 5: 25, 26, 27.
| bestående af vissa folkslag, utan
fastmera, att med kyrkan eller
församlingen förstås människor,
som här och där i hela världen
kringspridda äro, som stämma
öf-; verens i fråga om evangelium och
hafva en och samme Kristus,
samme Helige Ande och samma
sakramenter, antingen de hafva
samma människostadgar eller icke.
Uti Gratiani dekreter1 eller beslut
säger en förklaring, att när ordet
kyrka tages uti sin vidare
bemärkelse, så inbegriper det både goda
och onda människor, äfvensom att
de onda människorna äro allenast
till namnet uti församlingen men
icke till själfva verket eller
gärningen; men de goda äro där både
till namnet och gagnet. Härom
hafva vi ock mycket till att läsa
i hos de gamla kyrkofäderna. Ty
Hieronymus säger: Den som en
syndare är och ligger ännu oren
uti sina synder, han kan icke
kallas någon rätt lem och ledamot
uti församlingen, ej heller kan han
sägas vara Kristus underdånig.
Ëhuruväl nu skrymtare och
ogudaktiga hafva umgänge och
gemenskap med den rätta kyrkan och
församlingen i anseende till
utvärtes tecken, stadgar och
ceremonier; så måste man dock, när
man vill rätt och egentligen säga,
hvad kyrkan eller församlingen
är, beskrifva den så, att hon är
en lefvande Kristi kropp, ja, att
hon är en församling både till
namnet och gagnet; och därtill hafva
vi många orsaker. Förty man
måste nödvändigt veta och förstå,
hvad det är, som förnämligast och
i synnerhet gör oss till lemmar och
icke allenast lemmar utan till
lefvande lemmar och ledamöter uti
församlingen. Om vi säga, att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
