Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - IV. Om Guds kyrka och församling - (om dopet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B ek. Ap. el. Försv. IV. Om Guds kyrka o. församl. (om skri/term.). 135
jämväl försiktigt påmint läsarne,
att de hvarken den evangeliska
friheten borttogo ej heller pålade
samveten någon nödvändighet,
emedan de tillägga, att man icke
skulle oroa sig däröfver, änskönt
man felade litet uti tideräkningen.
Mycket af sådant slag kan af
historien hämtas, hvaraf det
framgår, att olikheten uti utvärtes
människostadgar och ceremonier
skadar alls intet trons enhet.
Ehuruväl hvad behöfver man här många
ord? Våra vedersakare förstå
alldeles icke, hvad trons rättfärdighet
eller hvad Kristi rike är, om de
hålla före, att det är nödigt till
rättfärdigheten för Gud, att man
noga iakttager likformighet uti mat,
dagar och kläder med mera
sådant, som Gud ingenstädes befallt.
Härutaf kan hvar och en lätt se
och märka, hvilka samvetsgranna
människor våra vedersakare äro;
till församlingens enhet fordra de
likformiga människostadgars
hållande; ehuru de själfva förvändt
Kristi egen ordning och instiftelse
uti den heliga nattvardens bruk,
som förut åtminstone varit en
allmän ordning. Om nu allmänna
ordningar nödiga äro, hvarföre
ombyta de själfva ordningen uti
Kristi nattvard, som icke
mänsklig utan gudomlig är? Men om
hela denna stridighet få vi än
vidare tillfälle hädanefter att tala.
Den åttonde artikeln hafva våra
motståndare helt och hållet gillat
hvaruti vi bekänna, att skrymtare
och ogudaktiga äro ock uti
församlingen, och att sakramenterna
äro kraftiga, änskönt de genom
ogudaktiga ordets tjänare
hand-hafvas och utdelas; förty ordets
tjänare stå uti Kristi stad och ställe
och böra då icke anses efter sina
egna personers värdighet eller
ovärdighet, såsom Kristus vittnar,
då han säger: »Den eder hör, han
hör mig» *. Falska lärare bör man
öfvergifva, förty de stå icke uti
Kristi stad och ställe utan äro
antikristi; och Kristus säger: »
Vakten eder för de falska profeter» **.
Och Paulus: »Om någon vore, den
eder predikar evangelium
annorlunda, än I undfått hafven, han
vare förbannad» ***.
Hvad eljest prästernas eget
lefverne vidkommer, har Kristus
förmanat oss uti liknelserna om
församlingen, att vi icke skola
uppväcka eller åstadkomma några
skiljaktigheter, om prästerna eller
folket icke så alldeles väl och
kristligen lefva, såsom
donatister-na skändligen gjort hafva. Vi hålla
ock dem för alldeles upproriska,
som därföre hafva förorsakat
skiljaktigheter och tvedräkt, att de
nekat, att det är lofligt för
prästerna att besitta några gods och
ägodelar eller hafva något såsom
deras eget. Ty att hafva hvad ens
eget är, det är en världslig
ordning. Och må de kristna alltid
fritt bruka allahanda världsliga
ordningar, såsom de luften, mat,
dryck och det allmänna ljuset
bruka. Ty såsom alla tings natur
och himlakropparnas bestämda
rörelser visserligen äro en Guds
ordning och af Gud uppehållas,
alltså Äro ock alla lagliga
samhällen sanning en Guds ordning
och vi "da därföre af Gud emot
djäfvulen bibehållna och
beskyddade.
Den nionde artikeln är ock af
våra motståndare gillad, hvaruti
vi bekänna, att dopet är nödigt
till saligheten, och att de små
barnen skola döpas, och att barndopet
Luk. 10: 16. *• Matt. 7: 15. "* Gal. 1: 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
