Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - IV. Om Guds kyrka och församling - (om nattvarden) - (om skriftermål)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B ek. Ap. el. Försv. IV. Om Guds kyrka o. församl. (om skri/term.). 137
vidlyftigt skrifvit uti sin förklaring
öfver Joh. 15, där han lär, att
Kristus varder oss lekamligen
gifven uti nattvarden. Ty så säger
han: »Vi neka dock icke, att vi
genom en sann och lefvande tro
och en ren och uppriktig kristlig
kärlek med Kristus andligen
förenade varda; men att vi efter
köttet alldeles ingen förening med
honom hafva, därtill säga vi nej;
det är ock alldeles emot den
heliga skrift. Ty hvem har
någonsin tviflat, att ju Kristus är i så
måtto vinträdet, men vi äro
grenarna, som lif och kraft af honom
hafva? Hör hvad Paulus säger *:
» Ty det är ett bröd; så äro vi många
en lekamen, efter vi alla af ett
bröd delaktiga äro». Menar du till
äfventyrs, att vi icke veta och
känna den hemliga och gudomliga
välsignelsens kraft? Och när den
uti oss är, månne den då icke
gör medelst Kristi lekamens
delaktighet, att Kristus bor ock
lekamligen uti oss?» Och litet
därefter: »Därföre är det till att märka,
att Kristus icke allenast genom den
andliga föreningen, genom
kärleken, utan ock genom den
naturliga delaktigheten är uti oss» m. m.
Detta hafva vi upprepat, icke att
vi här så egentligen med någon
vidlyftighet vilja afhandla denna
sak, tv hans kejserl. maj:t ogillar
icke denna artikel, utan på det
hvar och en, som kommer att
läsa detta, må jämväl desto
klarare se och finna, att vi försvara
den lära, som uti hela församlingen
antagen är, nämligen att uti
Herrens nattvard äro Kristi lekamen
och blod sannfärdeligen och
väsentligen närvarande och varda
sannfärdeligen med de ting, som
j synas, brödet och vinet, utdelade;
och tala vi här om Kristi lefvande
lekamens närvaro; ty vi veta, att
döden får icke mera makt öfver
honom.
Den elfte artikeln, hvaruti vi
lära, att aflösningen bör behållas
uti församlingen, låta våra
motståndare sig jämväl behaga. Men
om bikten göra de den
påminnelsen, att man därvid bör hålla sig
efter den förordning, som kapitlet
Omnis utriusque sexus
föreskrifver ; nämligen att hvar och
i en måste en gång om året göra
sin syndabekännelse eller
skriftermål; och änskönt alla synder icke
kunna uppräknade varda, bör man
dock all flit använda till att kunna
sig dem påminna, och dem, som
man kan komma ihåg eller föra
sig till minnes, uti skriftermålet
uppräkna och förtälja. Om hela
denna artikel vilja vi litet härefter
vidlyftigare tala, när vi komma
att handla om en sann bot och
bättring och däröfver vår mening
förklara. Det är bekant, att vi om
aflösningen och nycklarnas makt
så rent och klart lärt hafva, att
många bedröfvade samveten af
samma vår lära-en synnerlig tröst
undfått hafva, sedan de fått höra,
att det är Guds befallning, ja,
evangelii egen röst och stämma, att vi
aflösningen tro skola och fast
öfvertyga oss om, att syndernas
förlåtelse varder oss af nåd gifven
för Kristi skull, och att vi
visserligen med Gud försonade blifva,
när vi tro aflösningens ord. Denna
lära har många gudfruktiga
hjärtan upprättat och tröstat, har ock
ifrån böljan förskaffat Luther
största lof och beröm hos alla redliga
och uppriktiga män, emedan han
sanna och väsentliga lekamens och blods närvaro uti den heliga nattvarden, hvarom man
kan se hos Chemnitz och ilera.
* 1 Kor. 10: 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
