Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - V. Om bättringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. V. Om bättringen.
141
är, icke tröstar oss inför Gud, |
hvarigenom vill då samvetet
slut-ligen komma till frid och ro? De
lära ock det, som är ännu orim- j
iigare, nämligen att vi förtjäna
Guds ^nåd och syndernas
förlåtelse genom ånger. Och om
någon ville fråga, hvarföre icke
Saul, Judas och flera sådana
undfått Guds nåd, hos hvilka dock en ;
förskräcklig ånger och ruelse varit,
så borde det här svaras, att de
hafva felat däruti, att de ej
vinnlagt sig om tron och evangelium,
och att Judas icke har trott och
icke upprättat sig genom
evangelii nådelöften uti Kristus; ty tron
visar åtskillnaden emellan ångern
hos Judas och Petrus. Men våra
vedersakare svara härpå enligt
lagen och säga, att Judas har icke
rätt älskat Gud utan fruktat för
straffet. Men när kan då ett
förskräckt samvete afgöra,
synnerligen uti de stora, svåra och
grufliga förskräckelser, som uti
psalmerna och hos profeterna äro
beskrifna, hvilka ock de visserligen
känna och förnimma, som rätt
omvändas, antingen*det af kärlek till
Gud fruktar honom såsom sin Gud,
eller om det för hans vrede och
den eviga fördömelsen flyr honom ?
Dessa svåra rörelser kunna väl
med orden åtskiljas, men i själfva
verket söndras de icke så ifrån
hvarannan, såsom de ljufliga
solisterna inbilla sig. Vi underkasta
oss här alla redliga och
förståndiga mäns omdömen, som utan
tvifvel skola bekänna, att våra
motståndares läror härom äro högst
invecklade och förvirrade; ehuru
likväl denna artikel om en sann
bot och bättring och syndernas
förlåtelse är en ibland de
förnämsta vår kristliga tros
hufvudartik-lar. Hela denna lära om dessa
frågor, hvilka vi tagit i betrak-
tande, är hos våra
motståndare uppfylld med villfarelser och
skrymteri, hvarigenom den rena
och rätta läran om Kristus och
hans nådevälgärningar, om
nycklarnas makt och om trons
rättfärdighet, alldeles förmörkas.
Sker nu detta i fråga om den
första delen af bättringen, hvad
skall då ske, när man kommer
till skriftermålet eller
bekännelsen? Ack, huru mycket hafva de
icke där att göra med syndernas
oändliga uppräknande, som dock
merendels angår de synder, som
emot deras människostadgar
begångna äro? Och på det ömma
samveten må desto mera plågade
varda, så föregifva de, att detta
syndernas uppräknande af Gud
befalldt är. Och ehuru de kräfva
detta syndernas uppräknande
under ett sken af Guds befallning,
så tala de emellertid mycket
kallsinnigt om aflösningen, som
visserligen af Gud befalld är. De
föregifva, att själfva sakramentet
ex opero operato, det är af blott
dess yttre bruk, medför nåd
förutan någon god rörelse hos den,
som det brukar; men om tron,
som omfattar aflösningen och
tröstar samvetet, tala de alls intet.
Detta är i sanning att gå ifrån
Guds hemligheter.
Nu återstår det tredje stycket:
om tillfyllestgörelserna
(satisfak-tionerna). Och innehåller detta en
hop af de mest förvirrade
påståenden. De föregifva, att de eviga
straffen förvandlas till skärseldens
straff, och att en del däraf varder
förlåten medelst nycklarnas makt,
en del måste man betala med
tillfyllestgörelserna. De tillägga än
vidare, att samma
tillfyllestgörelser böra vara
öfverloppsgärning-ar, hvilka de sätta uti en hop
dåraktiga gärningars iakttagande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
