Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - V. Om bättringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Bek. Ap. el. Försv. V. Om bättringen. 146
skräckelse och ångest den
naturliga begärelsen blifver utrensad.
Med lifgörande bör man ej heller
förstå någon platonisk inbillning,
utan en tröst och hugsvalelse, som
visserligen uppehåller det i ångern
flyktande lifvet. Alltså äro ock här
de två bättringens delar, ångern
och tron. Ty emedan samvetet
icke kan tillfredsställas utan
genom tron, så följer däraf, att tron
allena gör lefvande, enligt detta
språk: »Den rättfärdige lefver af
sin tro» *.
Paulus säger än vidare till
kolosserna, att Kristus af planar
handskriften, som genom lagen var oss
emot **. Här äro jämväl två delar,
nämligen handskriften och
handskriftens afplanande. Och
handskriften är icke annat än vårt eget
samvete, som straffar och
fördömer oss. Men lagen är själfva
ordet, som straffar och fördömer
synderna. Så är fördenskull den
röst, som säger: »jag har syndat
emot Herren» ***, såsom David
säger, själfva handskriften; och denna
röst låta de ogudaktiga och säkra
människorna icke höra med allvar;
ty hvarken se eller läsa de den i
hjärtat inskrifna lagens dom; men
uti samvetets verkliga ångest och
förskräckelser, där förnimmes
denna dom. Därföre så är
handskriften själfva ångern, som fördömer
oss. Men att afplana handskriften
är att borttaga den dom, hvarmed
utsagdt varder, att vi skola
for-dömda blifva, samt inskrifva i dess
ställe en annan dom, hvaraf vi må
veta, att vi ifrån denna fördömelse
frälsta och förlossade äro; och är
denna nya dom ingen annan än
tron, som borttager och utskrapar
den förra domen och gifver åter
frid och lif uti hjärtat.
* Hab. 2: 4 ; Rom. 1: 17. " Kol. 2: 14.
119: 28. ††† 1 Sam- 2: 6. *† Es. 28: 21.
Dock, hvad är det nödigt, att
vi många vittnesbörd anföra, då
de allestädes uti den heliga skrift
förekomma, såsom uti Psalm. 118:
»Herren näpser mig väl, men han
gifver mig icke At döden» †; Psalm.
1: »Jag grämer mig så, att
hjärtat mig försmäktas; styrk mig
efter ditt ord» ††; hvarest uti det
förra stycket inbegripes ångern eller
ruelsen; uti det andra beskrifves
tydligen själfva sättet, huru vi uti
ångern vederkvickta varda;
nämligen genom Guds ord, som
till-bjuder nåden och är detsamma
som hjärtat uppehåller och
lefvan-degör. Och uti 1 Sam. 2:
»Herren dödar och gifver lif, för till
helvetet och därut igen»†††; hvarest
det ena stycket betecknar ångern
och det andra tron. Så ock Esaias
28: »Herren skall vredgas, på det
han skall göra sitt verk vid eti
annat sätt, och att han sitt arbete
göra skall vid ett annat sätt» *†.
Här kallar profeten det ett annat
Guds verk, när han förskräcker,
ty Guds egentliga verk är att
lef-vandegöra och trösta; men
därföre, säger han, att han
förskräcker, på det hans saliga tröst och
lifgifvande måtte oss desto sötare
och ljufligare varda, förty de säkra
hjärtan och de, som icke känna
rätt Guds vrede, de bry sig icke
om någon tröst eller hugsvalelse.
På detta sätt plägar den heliga
skrift sätta dessa två delar
tillsammans, förskräckelserna och
trösten, på det hon må lära, att
dessa äro de förnämsta delarna
uti bättringen, ångern och tron,
hvilken senare tröstar och
rättfärdigar. Vi kunna ock icke finna,
huru bättringens egentliga
beskaffenhet må kunna klarare och
enklare framställas.
’ 2 Sam. 12: 13. † Psal. 118: 18. †† Psal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
