Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VI. Om syndabekännelsen och tillfyllestgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B ek. Ap. el. Försv. VI. Om syndabek. o. tillfyllestgörelsen. 168
och andra dylika affekter och
rörelser. Understundom öfverflytta
författarne ordet tillfyllestgörelse
ifrån själfva den offentliga
botgöringen till att därmed beteckna
det verkliga dödandet af den
gamla människan. Så säger
Augustinus: »Den rätta tillfyllestgörelsen
är att tillintetgöra syndernas
orsaker,» det är, att döda köttet med
dess lustar och begärelser, ja, att
kufva köttet, icke för att därmed
ersätta det eviga straffet, utan på
det icke köttet må draga eller
reta till att synda.»
Så talar ock Gregorius om
främmande egendoms återställande och
säger, »att det är en falsk
bättring, om man icke gör dem till
fyllest, hvilkas egendom vi borttagit
och än innehafva och besitta.» Ty
den ångrar sig icke rätt däröfver,
att han har stulit eller en annans
egendom borttagit, som ännu
fortfar uti sitt tjufveri; ty så länge
är han en tjuf eller röfvare, som
han är orättmätig bisittare af en
annans gods och egendom. Den
världsliga eller utvärtes
tillfyllestgörelsen är nödig, ty det är
skrifvet: »Den där stiüit har, han stjäle
icke mer» *. Ja Krysostomus säger:
»Uti hjärtat ånger, uti munnen
bekännelse, uti gärningen hel
ödmjukhet». Detta gör ingenting
emot oss; goda gärningar böra
följa bättringen, det bör vara en
bättring och icke något skrymteri
utan hela lefvernets förändring till
det som bättre är.
Ja, de gamle fäderna skrifva, att
det är nog, om den allmänna eller
offentliga bättringen sker en gång
i hela ens lifstid, om hvilken
reglerna för tillfyllestgörelserna äro
gjorda. Häraf kan man förstå, att
de mente, att dessa reglers
iakttagande icke är nödigt till syn-
" * Ef. 4: 28.
dernas förlåtelse. Ty utom den
offentliga bättringen vilja de eljest,
att man ofta skall göra den
bättring, hvartill tillfyllestgörelsernas
canones icke erfordrades.
De, som varit mästare och
upphofsman till
vederläggningen,skrifva, att man icke bör tåla, att
tillfyllestgörelserna tvärt emot det
klara evangelium afskaffas.
Därföre hafva vi hittills visat, att dessa
tillfyllestgörelser, det är gärningar,
som vi icke äro skyldiga till att
göra, men hvilka de mena böra
göras för att friköpa sig från
straffet, hafva ingen grund eller
befallning uti Guds ord. Själfva saken
visar detta; om de
tilllyllestgöran-de gärningarna äro sådana
gärningar, som man icke är skyldig
till att göra, hvarföre beropa de
sig uppå det uttryckliga
evangelium? Ty om evangelium befallde,
att straffen skulle ersättas genom
sådana gärningar, så vore de ju
sådana gärningar, som vi vore
pliktiga till att göra. Men de tala
sålunda, på det de må ställa ett
fagert sken för ögonen på de
oerfarna, och anföra vittnesbörd, som
tala om de gärningar, som vi äro
skyldiga att göra, ehuru de dock
själfva" uti sina tillfyllestgörelser
föreskrifva de gärningar, hvilka
vi icke äro skyldiga att göra. Ja,
de tillstå själfva uti skolorna, att
tillfyllestgörelserna kunna utan
synd vedersakas och underlåtas.
Därföre skrifva de här falskeligen,
att evangelium uttryckligen
befaller, att vi måste antaga dessa
tillfyllestgörelser.
Men vi hafva nu ofta betygat,
att bättringen bör alstra goda
frukter, och hvilka de goda frukterna
äro, det lära de tio budorden,
nämligen åkallan, tacksägelse,
evangelii bekännelse, att lära och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
