Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VI. Om syndabekännelsen och tillfyllestgörelsen - VII. Om sakramenternas antal och bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 Bek. Ap. el. Försv. VII. Om sakramenternas antal o. bruk.
både gudlig och hälsosam för alla
fromma och gudfruktiga hjärtan.
Och om nu redliga och uppriktiga
män vilja jämföra vår lära med
våra motståndares förvirrade
ordaträtor, så skola de finna, att
motståndarne hafva förbigått den
lära, som handlar om den
rättfärdiggörande och den
gudfruktiga hjärtan och samveten
hug-svalande tron. De skola jämväl
se och förnimma, att
motståndarne föregifva mycket om ångerns
förtjänst, om det oändliga
uppräknandet af fel och brister och
om tillfyllestgörelserna m. m., som
hör hvarken till himmelen eller
jorden, och hvilket motståndarne
icke en gång själfva kunna rätt
eller till fyllest förklara.
VII. Om sakramenternas antal
och bruk.
Uti den trettonde artikeln gilla
våra motståndare, att vi säga, att
sakramenterna äro icke allenast
sådana kännetecken på
bekännelsen ibland människorna,
hvarme-delst de ifrån hvarannan åtskiljas,
såsom somliga föregifva, utan äro
fastmera tecken och vittnesbörd
om Guds vilja emot oss, genom
hvilka Gud rör hjärtan att tro.
Men här befalla de oss jämväl att
räkna sju sakramenter. Vi hålla
före, att det är nödigt hålla de
ceremonier och sakramenter,
hvilka Gud själf uti sitt heliga ord
instiftat, huru många de ock äro.
Vi anse ock, att det är af ringa
vikt, äfven om andra för bättre
undervisnings skull dem
annorlunda räkna, allenast de rätt
behålla de stycken, som uti den
heliga skrift förordnade äro. Icke
heller hafva de gamle fäder
räknat dem på lika sätt.
Om vi kalla de utvärtes tecken
och ceremonier, som hafva Guds
befallning, och hvilka nådens löfte
är tillagdt, sakramenter, så är lätt
att afgöra, hvilka egentligen äro
sakramenter. Tv cle af
människor inrättade eller förordnade
ceremonierna varda icke på detta
sätt egentligen kallade
sakramenter.
Ty det står icke uti någon
människas makt eller myndighet att
lofva eller tillsäga någon Guds
nåd. Därföre äro ock de tecken
och ceremonier, som förutan Guds
befallning instiftade äro, icke
några verkliga tecken till nåd,
änskönt de’ till äfventyrs lära eller
påminna de oförfarne något.
Fördenskull äro döpelsen,
Herrens nattvard och aflösningen, som
är bättringens
sakramentverkliga sakramenter. Ty dessa
hafva Guds befallning och löfte om
den nåd, som egentligen hör till
nya testamentet. Ty våra hjärtan
böra för visso tro, när vi döpas,
när vi anamma Kristi sanna
lekamen och blod, och när vi aflösta
varda, att Gud visserligen förlåter
oss synderna för Kristi skull. Gud
beveker ock våra hjärtan genom
ordet och den utvärtes
ceremonien tillika, att de må tro och fatta
tron; såsom Paulus säger: "Tron
är af predikan» *. Och såsom
ordet löper in i öronen, att det må
röra hjärtat; alltså löper ock
själfva den utvärtes ceremonien uti
ögonen, att den må beveka våra
hjärtan. Ordet och det utvärtes
tecknet hafva samma verkan,
såsom Augustinus har sagt, att
sakramentet är ett synligt ord; förty
det utvärtes tecknet emottages
* Rom. 10: 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
