Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VII. Om sakramenternas antal och bruk - VIII. Om människostadgarna i församlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 Bel?.. Ap. el. Försv. VIII. Om människostadgarna uti för saml.
icke hafva kunnat erhålla det, som
är billigt och skäligt.
VIII. Om människostadgarna
uti församlingen.
Uti den femtonde artikeln
antaga de den förra delen, hvaruti vi
säga och lära, att man de
kyrkoceremonier bör iakttaga och hålla,
som utan synd kunna hållas och
tjäna till lugn och en god ordning
uti församlingen. Den andra delen
förkasta de alldeles, hvaruti vi
säga, att de människostadgar, som
äro inrättade till att försona Gud,
förtjäna nåden och tillfyllestgöra
för synderna, strida emot Kristi
evangelium. Ehuruväl vi uti
själfva bekännelsen i fråga om
åtskillnaden på mat hafva mycket talat
om människostadgarna, vilja vi
dock här något däraf i korthet
upprepa.
Änskönt vi hade tänkt, att våra
motståndare skulle af andra skäl
och orsaker försvara
människostadgarna; så kunde vi dock aldrig
tro eller inbilla oss, att det skulle
ske, att de skulle förkasta denna
artikel, nämligen att vi icke
förtjäna syndernas förlåtelse eller
nåden genom människostadgarnas
hållande. Därföre, sedan denna
artikel är vorden förkastad, hafva
vi en lätt och uppenbar sak för
oss. Nu antaga motståndarne
uppenbarligen judarnes lära, nu
öfverhopa de uppenbarligen Kristi
evangelium med en hop djäfialäror.
Ty då kallar Skriften
människostadgarna djäfialäror, när det läres,
att de äro gudstjänster, nyttiga till
att förtjäna syndernas förlåtelse
och nåden; ty då förmörka de
evangelium, Kristi välgärningar
och trons rättfärdighet.
Evangelium lär, att vi ’genom tron, för
Kristi skull, af nåd undfå
syndernas förlåtelse och varda med Gud
försonade; motståndarne
framställa däremot en annan medlare,
nämligen dessa människostadgar. För
deras skull vilja de bekomma
syndernas förlåtelse, genom dem vilja
de blidka Guds vrede. Men
Kristus säger uttryckligen: »De tjäna
mig fåfängt, lärande den lärdom,
som är människobud»*.
Vi hafva tillförne vidlyftigt
ådagalagt, att människorna varda
rättfärdigade genom tron, när de tro,
att de hafva en nådig Gud, icke
för våra gärningars skull, utan
af nåd för Kristi skull. Det står
fast och oryggligt, att detta är
evangelii sanna lära, förty Paulus
betygar klarligen uti Ef. 2: »Af
nåden ären I frälsta genom tron,
och det icke af eder, Guds gåfva
är det; icke af gärningar, på det
ingen skall berömma sig»**. Nu
säga de åter, att människorna
förtjäna syndernas förlåtelse genom
dessa människostadgars hållande.
Hvad är det annat än att utom
Kristus framställa en annan, som
oss rättfärdigar, en annan
medlare? Paulus säger till galaterna:
»I hafven mist Kristus, I som
genom lagen viljen rättfärdiga
varda»**’*, det är: om I menen eder
förtjäna genom lagens hållande,
att I skolen för Gud rättfärdiga
räknade varda, så är Kristus eder
intet nyttig; ty hvad behöfva de
Kristus, som mena sig vara
rättfärdigade genom sitt hållande af
lagen? Gud har framställt
Kristus, därföre att han för denne
medlares skull, men icke för vår
rättfärdighets skull, vill vara oss mild
och nådig. Men våra motstånda-
» Matt. 15: 9. ** Ef. 2: 8, 9. "* Gal. 5:
4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
