Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VIII. Om människostadgarna i församlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 Bel?.. Ap. el. Försv. VIII. Om människostadgarna uti för saml.
gärningar hållas, i anseende till
de af människor uppdiktade
gärningar och ceremonier, såsom
oheliga, så att de med en viss
samvetets tvekan af många utöfvas.
Ty vi veta, att många hafva
öfvergifvit statens styrelse, många sitt
äktenskap och öfverlämnat sig åt
iakttagandet af dessa stadgar
såsom bättre och heligare.
Och detta är icke nog, utan när
den öfvertygelsen intagit
människornas sinnen, att sådana
människostadgars hållande är
nödvändigt till rättfärdiggörelsen, så
varda deras samveten ömkligen
plågade, emedan de icke kunna så
noga hålla dessa stadgar. Ty ho
har någonsin kunnat uppräkna dem
alla? Man finner oändliga böcker,
ja hela bibliotek, som icke
innehålla den ringaste bokstaf om
Kristus, om tron på Kristus och om
hvars och ens kallelses goda
gärningar, utan äro fullskrifna med
en hop samlade människostadgar
och deras uttydningar och
förklaringar, hvarmed de
understundom göras strängare och svårare,
understundom lindrigare. Huru
vrider och vänder sig icke den
gode Gerson, då han söker utleta
graderna och utsträckningen för
dessa föreskrifter, och kan dock
icke finna det tillbörliga på någon
viss grad. Emellertid beklagar
han högligen de gudfruktiga
samvetenas faror, hvilka af denna
deras stadgars stränga uttydning
förorsakas.
Vi vilja fördenskull emot detta
visdoms- och rättfardighetssken
uti människostadgarna, som
bedrager människorna, befästa oss
med Guds ord; och må vi först
och främst veta, att de hvarken
förtjäna syndernas förlåtelse eller
rättfärdigheten för Gud icke heller
äro nödvändiga till
rättfärdiggörelsen. Vi hafva tillförne anfört
några vittnesbörd härför, hvaraf
än flera finnas uti Pauli skrifter.
Till kolosserna uti 2 kap. säger han
tydligen: »Så låten nu ingen göra
eder samvete öfver mat eller dryck
eller öfver bestämda helgedagar
eller nymånader eller sabbater;
hvilket är skuggan af det som
tillkommande var, men kroppen
själf är i Kristus» *. Här
inbegriper han tillika både Mose lag
och människostadgarna, på det
icke våra motståndare må
kringgå dessa vittnesbörd, såsom de
pläga, och säga, att Paulus talar
här allenast om Mose lag. Men
han betygar här uttryckligen, att
han talar om människostadgarna,
ehuruväl våra motståndare icke
förstå hvad de själfva tala; ty om
evangelium nekar, att de mosaiska
ceremonier, som af Gud instiftade
voro, rättfärdiga, huru mycket
mindre kunna då
människostadgarna rättfärdiga?
Biskoparne hafva icke heller
någon makt att förordna några
gudstjänster såsom rättfärdigande
eller nödvändiga till
rättfärdiggörelsen. Ja, apostlarne säga uti
Apostlagärn. 15: »Hvi fr esten 1 då
nu Gud, att I viljen lägga det ok
på lärjungarnes hals, det hvarken
vi eller våra fäder bära kunde» **;
hvarest Petrus anklagar deras
uppsåt att betunga församlingen
såsom en stor synd. Och uti Gaf
5 förbjuder Paulus att låta sig
på nytt fångas under träldomens
ok ***. Apostlarne vilja
fördenskull, att denna frihet må förblifva
uti församlingen, att icke några
gudstjänster, vare sig lagens
eller människostadgarnas, må anses
• Kol. 2: 16, 17. ** Apostlagärn. 15: 10.
" Gal. 5: 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
