Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VIII. Om människostadgarna i församlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 Bek. Ap. el. Försv. VIII. Om människostadgama uti försam l.
n in gar utan allenast i fastan. Nu
är ju den förnämsta gudstjänsten
till att lära och förkunna Kristi
evangelium. Och när våra
motståndare predika, tala de allenast
om människostadgarna, om
helgonens dyrkan och dylika
fåfänglig-heter, hvartill folket med rätta har
en vämjelse. Däraf kommer ock,
att så snart evangelium är
uppläst, så löper folket hoptals ur
kyrkan. Några få, som vilja
synas vara något bättre, begynna
nu att tala något om goda verk
och gärningar; men om trons
rättfärdighet, om tron på Kristus och
om samvetens tröst och
hugsva-lelse tala de icke det ringaste ord.
Ja, de öfverhopa den nyttigaste
delen af evangelium med
allahanda hädelser och försmädelser.
Däremot hållas uti våra
församlingar alla predikningar om dessa
nödiga lärostycken, nämligen om
bättringen, gudsfruktan, tron på
Kristus, trons rättfärdighet,
samvetens tröst och hugsvalelse
genom tron, trons öfningar, bönen,
hurudan den bör vara, och att
man må vara viss därpå, att den
är verksam, och att den hörd
varder, om korset, om öfverhetens
samt alla världsliga förordningars
anseende och värdighet, om
åtskillnaden mellan Kristi rike eller
det andliga riket och världsliga
saker och handlingar, om
äktenskapet, barns uppfostran och
upptuktelse, om kyskhet och om
kärlekens alla plikter. Utaf detta våra
församlingars tillstånd kan man
lätt döma, att vi den rätta
kyrkodisciplinen, gudliga ceremonier
och alla goda och anständiga
kvr-koseder sorgfälligt bibehålla.
Om köttets dödande samt
kroppens späkande och underkufvande
lära vi, såsom bekännelsen
förtäljer, att ett sannskyldigt och
oskrymtadt dödande sker genom
korset och anfäktningarna,
hvarmed Gud öfvar oss.
Uti dessa måste man underkasta
sig Guds vilja, såsom Paulus
säger: »Utgifven eder lekamen till
ett offer» * m. m. Och dessa äro
trons och gudsfruktans andliga
öfningar. Men förutom detta
dödande, som sker genom korset, är
ock ett slags frivillig öfning nödig,
hvarom Kristus säger: »Vakten
eder, att edra hjärtan icke
för-lungade varda med svalg och
dryckenskap»**. Och Paulus: »Jag
späker min lekamen och
under-kufvar honom, på det jag icke
predikar för andra och varder själf
’ straffelig» ***. Och dessa öfningar
I böra vi åtaga oss, icke därföre
att de äro några rättfärdigande
gudstjänster, utan på det att de
1 må kufva köttet, att icke
mätthe-’ ten förtungar oss och gör oss lata
och säkra, hvaraf sker, att
människorna så gärna efterfölja och
åtlyda köttets retelser, lustar och
begärelser. Denna flit och
vaksamhet bör vara beständig, helst
som Gud själf städse befaller det.
Men den föreskrifna ordningen om
viss mat och tiders iakttagande
■ gör alls intet till köttets kufvande;
ty den är kräsligare och
kostbarare än öfriga måltider eller
gästabud. Ja, motståndarne hålla själfva
icke ens den ordning, som
kyrkolagen föreskrifver.
Denna artikel Dm
människostadgarna har många och svåra
stridigheter med sig, och hafva vi
i själfva verket erfarit, att
människostadgarna äro värkliga snaror
för samvetena. När de fordras
såsom nödvändiga, så plåga och
* Rom. 12: 1. ’* Luk. 21: 34. *** 1 Kor. 9: 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
