Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VIII. Om människostadgarna i församlingen - IX. Om helgonens dyrkan och åkallan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187 Bek. Ap. el. Försv. IX. Om helgonens dyrkan och åkallan.
fastmer att hjärtligen beklaga
deras dåraktighet.
Våra motståndare anföra ock
några Skriftens vittnesbörd,
hvarmed de vilja bevisa, att de med
rätta ogilla denna artikel. Det är
ock mödan värdt att ett eller
annat däraf anföra. Utaf Petrus
anföra de: »Läggen eder vinning
om, att I gören eder kallelse och
utkorelse fast» * m. m. Nu ser du,
benägne läsare, att våra
motståndare icke förgäfves lärt sig
dialektiken utan hafva konsten att af
den heliga skrift sluta till allt hvad
dem lyster och behagar. Gören
eder kallelse fast genom goda verk
och gärningar; därföre förtjäna
gärningarna syndernas förlåtelse.
Det skulle sannerligen vara en
vacker slutledning, om någon ville
så sluta om en, som har förverkat
lifvet och hvilken straffet
efter-gifvet är: öfverheten befaller, att
du hädanefter afhåller dig från
andras egendom; därföre har du
förtjänt tillgift för straffet
därigenom, att du nu afhåller dig ifrån
det, som en annan tillhör. Att på
detta sätt göra slutsatser, det är
att göra till orsak det, som ingen
orsak är. Ty Petrus talar om de
gärningar, som följa på syndernas
förlåtelse, och lär, hvarföre de
böra göras; nämligen på det
kallelsen må vara fast, det är, att
de icke må falla ifrån sin kallelse,
hvilket sker, om de återigen synda.
Gören goda verk och gärningar,
på det I mån fasta blifva uti eder
kallelse, att I icke förloren eder
kallelses gåfvor, som eder
tillförne gifna äro, icke för påföljande
gärningars skull, men som nu
behållna varda genom tron; och tron
blilver icke uti dem, som förlora
den Helige Ande och förkasta
bättringen, såsom vi tillförne
hafva sagt, att tron har sin grund uti
bättringen.
De lägga härtill andra bevis,
som icke bättre hänga tillsamman
eller höra till saken än detta. Allra
sist säga de, att denna mening är
för tusende år sedan, redan uti
Augustini tid, förkastad vorden.
Men detta är ock den största
osanning; ty Kristi församling har
alltid fasthållit, lärt och bekänt, att
vi af nåd undfå syndernas
förlåtelse för Kristi skull. Ja,
pela-gianerna äro ju därföre fördömda
vordna, att de påstodo, att nåden
varder oss gifven för våra
gärningars skull. För öfrigt hafva
vi förut tillräckligt visat, att vi
anse, att goda verk och gärningar
böra nödvändigt följa på tron. Ty
vi göra icke lagen om intet, säger
Paulus, utan vi upprätta lagen **;
förty när vi genom tron undfå den
Helige Ande, så följer lagens
fullbordan nödvändigt därpå,
hvarigenom kärlek, tålamod, kj^skhet
och andra Andens frukter mer och
mer tillväxa.
IX. Om helgonens dyrkan
och åkallan.
Den första och tjugonde
artikeln förkasta de alldeles, därföre
att vi icke fordra helgonens dyrkan
och åkallan. Och de tala ej
heller om någon artikel så vidlyftigt,
så vältaligt och så sirligt, som om
denna. Dock uträtta de icke
annat därmed, än att helgonen skola
hedrade varda. Ja, säga de,
emedan de heliga, som lefva, bedja
för hvarandra, därföre skall väl
ock de aflidna helgonens åkallan
• 2 Pet. 1: 10. ** Rom. 3: 31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
