Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - X. Om de två delarna i Herrens nattvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. X. Om de
två delarna titi Herrens nattvard. 196
värden sitt testamente? Får man
nu icke rygga en människas
testamente, så får man mycket mindre
lof och frihet att rygga Kristi eget
testamente. Och Paulus säger, att
han har undfått af Herren det
han gifvit hade. Nu hade han
gifvit bägge delarnas bruk, såsom
orden klarligen betyga, 1 Kor. 11:
»Detta gören» * säger han, först
om lekamen, sedan upprepar han
samma ord om kalken och säger
ändtligen: »pröfve människan sig
själf och äte så af del brödet och
dricke af den kalken»**. Dessa
äro själfva instiftarens ord. Han
gör ock ett litet företal och säger,
att de som vilja bruka Herrens
nattvard, de må bruka den under
bägge gestalterna. Därföre är det
klart, att sakramentet är instiftadt
för hela församlingen. Samma
plägsed är ock ännu kvar uti de
grekiska församlingarna, har ock
fordom varit uti de latinska
församlingarna, såsom Cyprianus och
Hieronymus vittna. Ty så säger
Hieronymus i sin utläggning öfver
Zefanias: »Prästerna, som tjäna vid
nattvarden och utdela Herrens*
blod ibland hans folk» m. m.
Detsamma betygar ock mötet iToledo.
Och lär det icke vara så svårt
att samla en mängd vittnesbörd
därför. Vi anföra här icke flera
utan lämna allenast åt den
förståndige läsaren att öfverväga och
betrakta, hvad man om Kristi
anordning och instiftelse tänka bör.
Motståndarne söka icke uti
vederläggningen att ursäkta
församlingen, hvilken den ena delen af
sakramentet ifråntagen är, hvilket
heliga och gudfruktiga män hade
bort göra. De hade bort söka
kraftiga skäl till att ursäkta
församlingen och undervisa de
samveten, hvilka ej mer än en del af
* 1 Kor. 11: 23. ** v. 28. *** Luk. 24:
sakramentet kan meddelas; nu
försvara de själfva, att den ena delen
rätteligen förbjudes, och förbjuda
därjämte att tillåta bägge delarnas
bruk. Först lörebära de, att det
har uti församlingens begynnelse
somligstädes varit brukligt, att den
ena delen allenast utdelades; dock
kunna de icke visa det ringaste
exempel därpå af den gamla
kyrkohistorien utan åberopa några
Skriftens språk, hvarest talas allenast
om brödet, såsom hos Lukas,
hvarest står, att lärjungarne kände
Kristus, i det han bröt brödet***.
De beropa sig ock på flera språk
om brödets brytande. Och
ehuruväl vi icke säga mycket emot, att
ju några däraf kunna förstås om
sakramentet; följer dock icke
däraf, att den ena delen allenast
blifvit utdelad; förty då man nämner
en del, förstås ofta därunder, efter
ett allmänt sätt att tala, allt det
öfriga, som därtill hör. De
komma ock fram med lekmännens
kommunion eller nattvardens
brukande och säga, att där blef
allenast den ena delen brukad; men
det är idel osanning, ty där
brukades icke en del allenast utan
bägge delarna. Och om prästerna
någon gång befallas att bruka
sakramentet på samma sätt som
lekmännen, så gifves därmed allenast
tillkänna, att de blifvit afstängda
ifrån helgandets förrättning5.
Detta veta väl motståndarne, men de
missbruka de oförfarnes
okunnighet, hvilka, när de höra nämnas
lekmännens kommunion, strax
mena, att det har varit en sådan
kommunion, som nu för tiden
brukas, där allenast den ena delen
af sakramentet gifves lekmännen.
Och se här deras oförskämdhet!
Gabriel anför ibland andra
orsaker, hvarföre bägge delarna icke
33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
