Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XI. Om prästernas äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. ■ XI. Om prästernas äktenskap. 205
ma kristna veta ock det, att
Paulus befaller »hvar och en
behålla sitt fat i helgelse och ära»*.
Ja, de veta ock, att man bör
understundom vara ensam för att
desto bättre och andäktigare
kunna bedja. Men Paulus vill icke,
att detta skall vara beständigt.
Nu är ju ett sådant återhåll lätt
för de gudfruktiga och dem, som
hafva någon sysselsättning; men
dessa mänga sysslolösa präster
och munkar, som äro uti klostren
och lefva där i stor vällust och
kräslighet, de kunna icke en gån g
hålla den levitiska
återhållsamheten, såsom erfarenheten vittnar.
Och bekanta äro skaldens ord:
»Den ynglingen plägar gärna slå
sig till lättja och hatar dem, som
alltid hafva något för händer att
göra» m. m.
Många kättare, som icke rätt
förstått Mose lag, hafva talat
mycket försmädligt om äktenskapet,
och dock har coelibatet beredt
dem ett synnerligt anseende.
Epi-fanius klagar ock, att enkratiterna1
hafva förmedelst denna
skenhelighet förnämligast intagit de
oerfarnas sinnen. Dessa afhöllo sig
ifrån vin jämväl ock uti Herrens
nattvard; de afhöllo sig ifrån att
äta kött af alla djur, de
öfverträffade dominikanerna, som dock äta
allahanda slags fisk; de afhöllo
sig ock ifrån äktenskapet,
hvaröfver andra sig högligen
förundrade och höllo dem därföre i
stort anseende. De mente sig
genom dessa gärningar och
gudstjänster mera förtjäna Guds nåd
än genom bruket af vin och kött,
ja mera än genom själfva
äktenskapet, hvilket syntes vara något
oheligt och orent och knappt
kunde behaga Gud, änskönt det icke
alldeles förkastades.
* 1 Tess. 4: 4.
Denna änglaödmjukhet och
andlighet förkastar Paulus alldeles uti
episteln till kolosserna 2: 18.
Förty, när människorna mena sig vara
rena och rättfärdiga för en sådan
skenhelighets skull, så
undertrycka de Kristi kunskap; ja, de
undertrycka ock den sanna
kunskapen om Guds gåfvor, bud och
befallningar. Ty Gud vill, att vi
gud-ligt och med tacksägelse må nyttja
och bruka hans gåfvor. Vi kunde
ock förtälja några exempel och
därmed visa, huru några
gudfruktiga samveten därigenom varit
bekymrade, att de icke förstått
äktenskapets rätta och lagliga bruk.
Detta onda härledde sig däraf, att
munkarne vidskepligen upphöjde
och berömde coelibatet. Likväl
förkasta vi icke måttlighet eller
återhållsamhet utan hafva
tillförene sagt, att kroppens öfningar och
underkufvande äro nödiga; men
att man skall mena sig för Gud
rättfärdigad varda medelst vissa
människostadgars och
ceremoniers hållande, därtill neka vi
alldeles. Och har Epifanius mycket
eftertänkligt sagt, att sådana
stadgar och iakttaganden äro
berömvärda för att därigenom späka
och underkufva lekamen eller för
de allmänna sedernas skull; såsom
några ceremonier äro inrättade
till att påminna och varna de
oerfarna, men icke att vara några
rättfärdiggörande gudstjänster.
Men våra motståndare fordra
icke coelibatet så mycket för
helighets eller kyskhets skull; ty de
veta, att kyskheten plägar icke
hos dem hållen varda; utan de
hafva sina skrymtaktiga meningar
till förevändning för att därmed
ställa de oerfarna ett falskt sken
för ögonen. Därföre äro de mera
tadelvärda än enkratiterna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
