Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XII. Om mässan - Hvad offer är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. XII. Om mässan.
211
dåren om själfva hufvudsaken och
icke tillåta honom gå utom
densamma. På samma sätt måste
ock vi här nödga våra
motståndare att allenast tala om den
framställda saken. Och så snart man
har sig själfva hufvudfrågan
bekant, så är sedan lätt att döma
om de skäl och bevis, på hvilka
hvar å sin sida har att grunda sin
mening.
Ty vi hafva uti vår bekännelse
visat, att vi lära och bekänna, att
Herrens nattvard icke förskaffar
oss Guds nåd allenast därföre, att
vi densamma begå, icke heller
när hon hålles för andra, vare sig
lefvande eller döda, förtjänar hon
dem, därföre att den begås,
tillgift för synderna, skulden eller
straffet. Och härpå hafva vi ett
klart och kraftigt bevis; förty det
är" omöjligt alt få syndernas för-j
låtelse för vårt verks eller gär-1
mngs skull till följd af dess blotta
begående; utan genom tron måste !
syndens och dödens förskräckel- (
ser öfvervinnas, när vi upprätta
våra hjärtan medelst Kristi
kunskap och tro, att synderna varda
oss förlåtna för Kristi skull, och
att Kristi förtjänst och
rättfärdighet varder oss af nåd skänkt och
genom tron tillägnad, Rom. 5: 1:
»Medan vt nu rättfärdiga vordna
äro af tron; hafva vi frid med
Gud». Detta är så visst och så
fast, att det kan oryggligen bestå
emot alla helvetets portar.
Och kan detta vara nog sagdt
eller göra till fyllest uti hela denna
sak. Ty ingen, som har sundt
förnuft, kan gilla eller samtycka till
den fariseiska och hedniska
inbillningen om gärningarnas förtjänst
af deras egen värdighet. Dock
hänger denna inbillning fast hos
folket och har i oändlig måtto
förökat mässornas antal. Ty man
leger sig ju mässor för penningar
att därmed blidka Guds vrede, och
förmedelst denna gärning vilja de
undfå skuldens och straffets
förlåtelse, vilja ock dymedelst
bekomma allt hvad de någonsin
behöfva här i världen; ja, de vilja
ock därigenom fria och förlossa
de döda ur skärselden. Denna
fariseiska lära hafva munkarne
och solisterna lärt och utspridt uti
församlingen.
Och ehuruväl saken är nu redan
afgjord, så vilja vi dock, emedan
våra motståndare orimligt
framdraga många Skriftens språk till
att därmed försvara sina
villfarelser, här tillägga några ord. Uti
sin vederläggning hafva de
mycket talat om offret, ehuru vi likväl
uti vår Bekännelse hafva med flit
undvikit det ordet för dess flera
bemärkelsers skull. Själfva saken
hafva vi förklarat, nämligen hvad
de nu förstå med offer, hvars
missbruk vi alldeles förkasta. På det
vi nu må kunna uttyda de af dem
illa anförda Skriftens språk, är
det nödigt, att vi först och främst
förklara hvad offer är, eller hvad
det ordet egentligen betyder. Våra
motståndare hafva nu i hela tio
års tid låtit utgå nästan oändliga
böcker om offret; dock har icke
en enda ibland dem ännu
förklarat, hvad offer egentligen är. De
taga allepast fatt på det ordet offer,
hvarhelst det förekommer,
antingen uti den heliga skrift eller hos
de gamla fäderna; sedan tillsätta
de sina egna drömmar, liksom det
ordet offer skulle betyda hvad
dem lyster och behagar.
Hvad offer är, och af huru
många slag det är.
Sokrates berättar uti Platos
Phæ-drus2, att han har stor lust och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
