Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XII. Om mässan - Om mässans namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv.
XII. Om mässan.
227
kallar den ett offer utan blod,
såsom ock litet därefter: Vi offra
dig än ytterligare denna skäliga
och oblodiga gudstjänst. Ty de
uttyda detta orimligt, som vilja
här med den skäliga gudstjänsten
förstå ett skäligt offer och föra
det till själfva Kristi lekamen,
ehuru likväl lagen talar om hela
gudstjänsten. Och Paulus kallar
den en skälig gudstjänst, som icke
är någon mässans förtjänst af dess
blotta hållande utan hjärtats sanna
gudsdyrkan, en sann gudsfruktan,
tron, åkallelsen, tacksägelsen och
mera sådant.
Men att våra motståndare vilja
försvara, att mässans ceremoni
förlossar de dödas själar utur
skärselden, hvaraf de göra sig en
oändlig vinst, däruppå hafva de
inga vittnesbörd, ingen befallning
af den heliga skrift. Och det är
icke någon ringa synd att inrätta
eller förordna sådana gudstjänster
uti församlingen förutan Guds
befallning och förutan något
exempel af den heliga skrift, såsom
ock att lämpa och hänföra
Herrens nattvard till de döda, som
till en åminnelse och ett
förkunnande ibland de lefvande instiftad
är. Detta är att missbruka Guds
namn emot det andra budordet.
Ty först är det en gruflig
för-smädelse emot Kristi evangelium
att mena, det blotta mässans
ceremoni eller utvärtes verk är ett
offer, som af dess blotta begående,
förutan tron, försonar Gud och
gör till fyllest för synderna. Det
är ock förskräckligt att äfven
tillägna prästens handling vid
mässans förrättande så mycket, som
man bör tillägna Kristi död. För
det andra kunna synden och
döden icke öfvervinnas utan genom
tron på Kristus, såsom Paulus lär:
»Medan vi nu rättfärdiga vordna
äro af tron, hafva vi frid med
Gud» *; därföre kunna icke
mässorna hjälpa de döda eller dem
ifrån skärseldens straff fria och
förlossa.
Vi vilja nu förbigå det,
hurudana vittnesbörd våra
motståndare hafva om skärselden,
hurudana de mena skärseldens straff
vara, och hurudana grunder
deras lära om tillfyllestgörelserna
har, hvilken vi tillförene hafva
bevisat vara idel människodikt. Det
allenast sätta vi emot dem, att
det är visst och fast, att Herrens
nattvard är instiftad vorden för
skuldens förlåtelses skull, ty den
tillbjuder syndernas förlåtelse,
hvarest man visserligen måste
förstå själfva skuldens förlåtelse.
Och dock gör den icke till fyllest
för skulden, ty eljest skulle
mässan vara lika gällande med Kristi
död. Icke heller kan skuldens
förlåtelse annorlunda undfås än
genom tron. Därföre är mäscan
icke någon tillfyllestgörelse utan
löftet och sakramentet, som for
drar tron.
Och i sanning måste alla from
ma och gudfruktiga hjärtan plågas
med största kval och ängslan, om
de skola tänka, att mässan till
större delen skall hållas för de
döda, och att den skall
tillfyllest-göra för skärseldens straff. Detta
är att borttaga det dagliga offret
utur församlingen, detta är
An-tiochi rike, som har hänfört de
hälsosammaste löften om skuldens
förlåtelse och om tron till de
få-fängligaste meningar om
tillfyllestgörelserna. Detta är att besmitta
evangelium och att fördärfva
sakramenternas rätta bruk. Dessa
• Rom. 5: 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
