Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XIII. Om klosterlöften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■232
Bek. Ap. el. Försv. XIII. Om klosterlöften.
dare ålägga oss att förkasta allt
hvad vi därom framställt; ty
sådana ord begagna de uttryckligen.
Men det är nödigt att höra, huru
illa de fara fram med våra
välgrundade skäl och bevis, och hvad
de förebringa för att försvara sin
sak. Fördenskull vilja vi här
korteligen genomgå några få våra
skäl och bevis och därjämte som
hastigast vederlägga våra
motståndares förvridningar däraf. Och
som hela denna sak är med stor
flit och vidlyftigt behandlad af
Luther uti hans bok, som han
kallar »Om klosterlöftena», så vilja
vi anse denna bok såsom här åter
upptagen.
Först är det visst och sant, att
det löfte icke är lofligt, hvarmed
den, som gör löftet, förmenar sig
förtjäna syndernas förlåtelse för
Gud eller tillfyllestgöra för
synderna inför Gud. Ty detta är en
villfarande mening, som
uppenbarligen strider emot evangelii
sanna lära och är en Kristi
för-smädelse; ty evangelium lär, att
vi utan förtjänst undfå syndernas
förlåtelse för Kristi skull, såsom
vi tillförne vidlyftigt hafva sagt.
Därföre hafva vi ock Pauli språk
till galaterna rätt anfört, där han
säger: »I hafven mist Kristus, 1
som genom lagen viljen
rättfärdiga varda, och I ären fallna ifrån
nåden»*. Ty de som söka
syndernas förlåtelse, icke genom tron
på Kristus, utan genom
klosterlöften och munklefnad, beröfva
Kristus hans ära och korsfästa
honom på nytt. Men hören, käre,
hören, huru vederläggningens
upphofsman vilja här söka sig
undanflykt, sägande: detta apostelns
språk är allenast att förstå om
Moses lag; men munkarne göra
och hålla allting för Kristi skull
och beflita sig som allra nogast
lefva efter evangelium till att
därmed förtjäna det eviga lifvet.
Härtill lägga de ock en förskräcklig
slutsats och säga: fördenskull är
det okristligt och ogudaktigt allt
hvad som anföres emot
munklef-vernet. O Kristus! Huru länge
vill du då lida och tåla
sådana uppenbara försmädelser emot
evangelium, hvarmed våra fiender
ditt ord och din sanning häda och
försmäda? Vi hafva sagt uti
bekännelsen, att vi undfå syndernas
förlåtelse utan förtjänst genom
tron för Kristi skull. Om detta
icke är Kristi rena och klara
evangelium ; om detta icke är den evige
Fadrens rätta mening, den du,
Herre, som sitter i din Faders sköte,
uppenbarat för världen, så vilja
; vi med rätta lida och straffade
I varda. Men din bittra pina och
död på korset, din segerrika
uppståndelse, den Helige Ande,
hvilken du rikligen utgjutit, och hela
din kristliga kyrka och
församling gifva alla ett säkert, fast och
kraftigt vittnesbörd, att det är
summan och kärnan af evangelii lära,
att vi undfå syndernas förlåtelse
icke för våra förtjänsters skull
utan för din skull genom tron.
När Paulus fördristar sig att
säga, att vi icke förtjäna
syndernas förlåtelse genom Moses lag
och dess gärningar, så vill han
långt mindre, att vi skola* kunna
göra det förmedelst
människostadgarnas hållande, och det gifver
han uppenbarligen tillkänna uti
sin epistel till Kol. 2: 16, 17. Ty
om Moses lag, som Gud själf
uppenbarat, och dess gärningar icke
förtjänte syndernas förlåtelse, huru
mycket mindre kunna då munkar-
* Gal. 5: 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
