Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XIII. Om klosterlöften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■233 Bek. Ap. el. Försv. XIII. Om klosterlöften.
nes dåraktiga gärningar, som till
det timliga lefvernet hvarken
nödiga eller nyttiga äro, förtjäna
syndernas förlåtelse.
Våra motståndare föregifva, att
efter Pauli lära är väl Moses lag
afskaffad, men att efter Moses är
Kristus kommen, som skall gifva
oss syndernas förlåtelse, icke af
blott nåd och barmhärtighet utan
för hvarjehanda verks och
gärningars skull, som nu kunna
upp-tänkas. Genom dessa ogudaktiga
tankar och svärmiska meningar
trampa de Kristus och hans
nådevälgärningar alldeles under
fötterna. De föregifva än vidare, att
ibland dem, som den nya Kristi
lag hålla, äro munkarne de, som
allra närmast öfverensstämma
med Kristus och apostlarne uti
lefverne och vandel för deras
hörsamhet och lydnad, fattigdom,
armod och kyskhet; ehuru dock hela
munkväsendet ej är annat än idel
oförskämdt skrymteri. De tala om
fattigdom och armod midt i det
största öfverflöd på allting. De
berömma sig af hörsamhet och
lydnad, ehuru dock intet slags
människor lefver i så stort
själfs-våld som munkarne. Om deras
stora helighet och kyskhet, som
ogifta äro, må jag alls intet
nämna, utan vill låta Gerson tala
därom, som berättar, att icke mycken
renhet eller helighet finnes jämväl
hos dem, som med allvar beflita
sig att lefva kyskt, och huru
mången är det, som med fullt allvar
vinnlägger sig om ett tuktigt
lefverne?
Skall nu detta vara den stora
heligheten, är detta att lefva
Kristus och hans evangelium värdigt?
Kristus är icke därtill kommen
efter Moses, att han en ny lag
införa skulle, eller att han för våra
gärningars skull skall förlåta syn-
derna utan för att sätta sin
förtjänst och sin försoning emot Guds
vrede för oss, på det vi förutan
vår förtjänst må undfå Guds nåd.
Men den som utom Kristi
försoning sätter sina egna förtjänster
emot Guds vrede och för sina
egna förtjänster söker att undfå
syndernas förlåtelse, densamme,
antingen han nu framhåller Mose
lags gärningar eller de tio
budordens, Benedikti3, Augustini eller
andra ordensreglers gärningar, så
förkastar han dock alldeles Kristi
nådelöfte, förkastar Kristus och
faller ifrån nåden. Detta är Pauli
rätta mening.
Här täcktes du, allernådigste
kejsar Karl, tillika med furstarne
och samtliga rikets ständer se
och förnimma, huru öfver allt mått
oförskämda våra motståndare äro,
då de säga, att det allt är
ogudaktigt, som vi i anledning af Pauli
lära emot munkväsendet förebragt
och anfört hafva. Ty hvad är väl
vissare, än att vi undfå syndernas
förlåtelse genom tron för Kristi
skull. Och denna gudomliga lära
och sanning understå sig dessa
arga skalkar att kalla en
ogudaktig lära. Vi tvifla ingalunda,
att, ifall eders kejserl. maj:t och
samtliga herrar furstar hade
härom blifvit påminta, haden I
visserligen låtit utstryka en sådan
uppenbar Guds försmädelse uti
vederläggningen.
Och som vi tillförne vidlyftigt
visat, att det är en ogudaktig
mening och lära, att vi för våra
gärningars skull undfå syndernas
förlåtelse, så vilja vi här desto
kortare tala därom. Ty hvar och en
förnuftig läsare kan lätt däraf sluta
och döma, att vi icke förtjäna
syndernas förlåtelse genom
munkgärningarna. Fördenskull bör man
ock för ingen del tåla den guds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
