Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XIII. Om klosterlöften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■238
Bek. Ap. el. Försv. XIII. Om klosterlöften.
Ta, uti vederläggningen står
jämväl, att munkarne förtjäna det eviga
lifvet i högre grad än andra
människor, hvarför de åberopa
Skriften, som säger: »Hvar och en som
öfvergifvet hus» m. m. *. Här
berömma de sig nämligen ock af en
fullkomlighet; som skall vara uti
munkväsendet: men detta
Skriftens språk talar icke om något
munklefverne. Ty Kristus vill icke
här, att det att öfvergifva fader,
moder, hustru, barn, hus och hem
skall vara ett sådant verk,
hvarmed man må förtjäna syndernas
förlåtelse och det eviga lifvet. Ja,
ett sådant öfvergifvande är
förbannadt. Ty om någon vill
fördenskull sina föräldrar, hustru,
barn, hus och hem öfvergifva, att
han därigenom må förtjäna
syndernas förlåtelse och det eviga
lifvet, han försmädar därmed Kristus.
Men det finnes två slags
öfvergifvande. Det ena sker förutan
någon kallelse och utan Guds bud
och befallning, hvilket Kristus icke
låter sig behaga, ty de gärningar,
hvilka vi själfva utvälja, dem
kallar Kristus en onyttig och fåfäng
gudstjänst. Och häraf finner man
ännu klarare, att Kristus
ingalunda menar ett sådant öfvergifvande
af föräldrar, hustrur och barn, när
han säger: hvar och en som
öf-vergifver hus eller bröder m. m.;
ty vi veta, att Guds ord
annorstädes förbjuder oss att öfvergifva
hustru och bam. Det andra
öfvergifvandet är det, som sker efter
Guds befallning,nämligen när
makten eller tyranniet tvingar oss att
taga till flykten eller förneka Kristi
evangelium; då hafva vi Guds
befallning, att vi snarare skola lida
oförrätt och hellre låta oss
fråntagas icke allenast gods och ägo-
delar, hustru och barn utan ock
själfva lifvet, än att vi förneka
Kristi evangelium. Om detta
öfvergifvande talar här Kristus,
hvarföre han ock tillägger för
evangelii skull, gifvande därmed
tillkänna, att han talar om dem, som
för evangelii skull lida, men icke
om dem, som af eget beråd
öfvergifva hustrur och barn. Ty vi äro
skyldiga att låta vårt lif för
evangelii skull. Och som det är
dåraktigt att mena det vara en
gudstjänst att dräpa sig själf och
öfvergifva sitt lif förutan någon Guds
befallning; alltså är det ock
dåraktigt att mena, att det är en
gudstjänst att öfvergifva gods och
ägodelar, vänner, hustru och barn
förutan någon Guds befallning.
Fördenskull är det klart, att
detta Kristi språk illa och
orim-ligen uttydt varder om
munklef-vernet. Men det måtte till
äfventyrs öfverensstämma med
munk-lefvernet att få hundrafalldt igen
i detta lifvet; ty de flesta gifva
sig till munkar icke för evangelii
skull utan för bukens skull och af
lättja, i det de från sin fattigdom
komma till öfverflöd. Och såsom
hela munkväsendet är fullt med
skrymteri, så åberopa de ock
under ett falskt sken Skriftens
vittnesbörd, görande därmed en
dubbel synd, först att de bedraga
människorna, och sedan att de
Guds heliga ord och namn falskt
i bruka för att därmed bemantla
sitt bedrägeri.
Här anföres ock ett annat språk
om fullkomligheten: » Vill du vara
fullkomlig, så gack bort, sälj det
du har och gif de fattiga, och du
skall få en skatt i himmelen; och
kom och följ mig» **. Detta språk
har gjort mången besvär, som ve-
* Matt. 19: 29. *" Matt. 19: 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
