Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XIII. Om klosterlöften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■240
Bek. Ap. el. Försv. XIII. Om klosterlöften.
nen många samvetens farligheter
och förargelser, de dock försvara
sina människostadgar tvärt emot
Guds klara ord och bud. Ej
heller låta de sig röras eller bevekas
af Kristi egen röst, som med
allvar straffar fariseerna, som hade
gjort sådana stadgar tvärt emot
Guds bud och befallning.
För det ljärde, så må ock de,
som lefva uti klostren, väl därifrån
befriade varda för de ogudaktiga
gudstjänsters skull, som där
hållas, såsom mässans förskräckliga
missbruk, som för de döda för
slem vinnings skull inrättad är,
ja ock helgonens dyrkan och
åkallan, hvarvid en tvåfaldig styggelse
begås: först, att helgonen varda
satta uti Kristi stad och ställe och
ogudaktigt dyrkade; såsom
predi-karemunkarne, att förtiga andra,
hafva uppfunnit jungfru Marie
rosenkransar m. m., hvilket är ett
blott munpladder, ej mindre
dåraktigt än ogudaktigt, enär det föder
den fåf ängligaste förtröstan af sig.
För det andra ske just dessa
ogud-aktigheter allenast för slem
vinnings skull. Ja, det heliga
evangelium, som förkunnar syndernas
förlåtelse för Kristi skull, som
predikar om trons rättfärdighet, om
en sann bot och bättring och om
de goda verk och gärningar, som
af Gud befalfda äro, vilja de
hvarken höra eller lära; utan de lära
och predika antingen en hop
filosofiska griller eller om
ceremoniernas stadgar och egna
uppdiktade gärningar, hvarmedelst Kristi
förtjänst alldeles förmörkad och
undertryckt varder.
Vi vilja här icke tala om hela
deras ceremoniers gudstjänst, som
de hålla med läsande, sjungande
och dylika ting, som någorlunda
kunde tålas, allenast det vore
någon måtta därmed och de till en
god öfning brukades, såsom man
brukar läsandet uti skolorna
därtill, att åhörarne må däraf
undervisade varda och därunder
bevekas till bättring, sann tro och
gudsfruktan. Men nu föregifva de, att
dessa mångahanda ceremonier
skola vara en rätt gudstjänst,
hvarigenom man må förtjäna
syndernas förlåtelse så väl för sig som
för andra, hvarföre de ock tid
efter annan upptänka nya
ceremonier. Och om deras ceremonier
vore därtill inrättade, att åhörarne
skulle därigenom undervisade och
uti Guds ord öfvade varda, så
vore korta och flitiga läsningar
mycket nyttigare än deras oändliga
pladder. Således är hela
munk-lefvernet fullt med skrymteri och
villfarande meningar. Till allt detta
kommer ock den faran, att alla
de, som äro uti deras stift och
kloster, varda tvungna att gilla
dem, som förfölja den rätta
sanningen. Fördenskull hafva alla
fromma och uppriktiga män många
stora och viktiga orsaker, hvarföre
de må befrias ifrån detta kloster
-lefverne.
Sist frikalla ock själfva canones
eller kyrkolagarna många
därifrån, som antingen medelst
munkarnes konster, list och bedrägeri
lockade hafva lofvat sig därtill,
förrän de kommit till mogna år,
eller ock blifvit tvungna af sina
vänner till att begifva sig uti
klostren. Sådana löften hålla icke ens
kyrkolagarna lör rätta och lofliga
löften. Utaf allt detta är klart,
att många orsaker finnas, som
angifva, att klosterlöften, sådana som
de hittills blifvit gjorda, icke äro
några löften, hvarföre man ock
tryggt och med godt samvete kan
öfvergifva en sådan klosterlefnad,
helst som den är full af idel
skrymteri och falska meningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
