Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XIV. Om den kyrkliga makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. XIV.
Om den kyrkliga makten.
245
stadgarna äro nyttiga till det eviga
lifvet. Månne de förtjäna
syndernas förlåtelse? Månne de äro
sådana gudstjänster, hvilka Gud
gillar såsom en rättfärdighet? Månne
de trösta eller bringa något nytt
lif uti våra hjärtan? Paulus säger
fördenskull i episteln till koloss.,
att människostadgarna icke äro
nyttiga till den eviga
rättfärdigheten och det eviga lifvet, förty
mat, dryck, kläder och dylika ting
äro sådana, som förgås i
brixningen och äro efter människors
bud och lärdom *. Men det eviga
lifvet, som invärtes genom tron
begynnes här i lifvet, verkar den
Helige Ande uti hjärtat genom
evangelium. Må nu motståndarne
bevisa, att man genom
människostadgarna förtjänar det eviga lifvet.
Som nu evangelium klart
vittnar, att man icke bör besvära
eller betunga församlingen med
några människostadgar i den
mening, att man därigenom skall
förtjäna syndernas förlåtelse; i den
mening, att de äro nödiga
gudstjänster, hvilka Gud gillar såsom
en rättfärdighet; i den mening,
att de må besvära samveten, att
det skulle hållas för en dödlig
synd att dem underlåta och icke
iakttaga: så kunna ock våra
motståndare aldrig bevisa, att
biskoparne hafva den ringaste makt
eller myndighet till att inrätta
sådana gudstjänster.
Men hvad biskoparne hafva för
makt uti församlingen efter
evangelium, det hafva vi tillförne sagt
uti vår bekännelse. De som nu
hafva namn af biskopar, de
förestå icke sina biskopsämbeten
efter evangelium; och unna vi dem
gärna att vara biskopar efter den
ordning, som i den påfviska kyrko-
lagen föreskrifven är. Men vi tala
här om sådana biskopar, som Guds
ord dem hafva vill. Och behagar
oss icke illa den gamla
fördelningen af biskoparnes makt uti
potestas ordinis och potestas
ju-risdictionis. Sålunda har hvar och
en biskop potestas ordinis, det är
makt att predika evangelium och
utdela sakramenterna; han har ock
potestas jurisdictionis, det är makt
och myndighet till att bannlysa
eller utur den kristliga
församlingens gemenskap utesluta dem,
som uti uppenbara synder någon
tid obotfärdigt framhärda, och dem
åter, när de sig omvända och
bättra, intaga och dem aflösningen,
när de den åstunda, meddela. Men
icke hafva de någon envåldsmakt,
det är makt att clöma någon utan
lag; icke heller hafva de någon
konungslig makt, det är att göra
eller skaffa något öfver eller utom
utgifna lagar och förordningar;
utan de hafva en viss befallning,
ett visst Guds ord, hvilket de böra
lära och därefter utöfva sin
rättsmakt. Och änskönt de hafva en
sådan rättsmakt så följer dock
icke, att de därföre hafva makt
att inrätta nya gudstjänster uti
församlingen. Ty gudstjänsterna
höra icke till någon rättsmakt och
myndighet. De hafva Guds ord
och befallning, huruvida de böra
öfva eller bruka sin rättsmakt,
nämligen då, när någon förser
eller förbryter sig emot det ord,
hvilket de af Kristus undfått hafva.
Och ehuruväl vi uti vår
bekännelse tillagt, huruvida biskoparne
hafva frihet och tillstånd att stifta
några stadgar eller förordningar,
nämligen icke såsom några
nödiga gudstjänster, utan på det en
god ordning må bibehållas uti för-
* Kol. 2: 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
