Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Andra delen - 1:sta artikeln. Om rättfärdiggörelsen - 2:dra artikeln. Om mässan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Schmalk. art. II. 1. Om rättfärdiggörelsen.
allena skall vara rättfärdig och
göra den rättfärdig, som är af
Jesu Kristi tro», v. 26.
Ifrån denna artikel kan ingen
gudfruktig vika eller efterskänka
och medgifva något, som strider
emot densamma, fastän himmel
och jord med allt annat störtade
samman. »Ty del är icke något
annat namn människorna gifvet,
i hvilket vi skola saliga varda»
(säger Petrus, Apg. 4.12). »Och
genom hatts sär äro vi helade«, Es.
53: 3. På denna artikel beror allt
det, som vi emot påfven, djäfvulen
och hela världen uti vårt lefverne
lära, betyga och framställa.
Därföre böra vi om denna lära vara
förvissade och alls intet tvifla;
annars är allt förloradt och påfven
samt djäfvulen med alla
motståndare behålla rätten och segern
emot oss.
Den andra artikeln, om mässan,
lär:
Att mässan i påfvedömet är den
största och grufligaste styggelse,
som rent af fientligen strider tvärt
emot den första artikeln; dock
har densamma framför allt annat
påfviskt afguderi varit störst och
ansenligast Ty de hafva hållit
före, att slikt offer eller
mässverk, om det ock förrättas af en
ogudaktig och arg skalk, frälsar
människan ifrån synderna, så väl
i detta lifvet som ock i
skärselden, ehuru likväl Guds lam
allena förmår att oss frälsa, såsom
tillförne sagdt är. Här måste
man icke vika eller gifva efter
något, ty den föregående artikeln
tål det icke.
Men om några förnuftiga
papis-ter funnes, kunde man vänligen
härom tala på följande sätt. Först:
hvarföre lägga de sig så ifrigt ut
för mässan, helst den är allenast
människors påfund och icke af
Gud anbefalld? Vi kunna ju tryggt
låta människors funder falla,
såsom Kristus vittnar, Matt. 15: 9.:
»De tjäna mig fåfängt, lärande den
lärdom, som är människobud».
För det andra är detta en
onödig sak, som man utan all synd
och fara kan lämna.
För det tredje kan man
anamma sakramentet på ett bättre och
Gud behagligare sätt; ja, på detta
allena behagliga, hälsosamma och
saliga sätt, som är efter Kristi
instiftelse. Hvad är då det, att man
för en människodikt, som är
onödig, vill truga och bringa
människorna i det största elände, när
man kan hafva själfva saken
annorlunda och på ett rättare sätt?
Må man sörja för att offentligen
föreställa människorna, att
mässan såsom en uppdiktad sak eller
människopåfund kan utan synd
försummas, och att ingen varder
fördömd, som icke aktar mässan,
utan att människorna kunna på
ett bättre sätt, jämväl förutan
mässa, saliga varda. Härigenom
skall det inträffa, att mässan skall
falla utaf sig själf, icke allenast
hos den gemena enfaldiga hopen
utan jämväl hos alla gudfruktiga,
kristliga och förnuftiga hjärtan;
och det så mycket mera, när de
få höra, att mässan är ett ganska
farligt ting, som utan Guds ord
och vilja är uppspunnet och
sam-mandiktadt.
För det fjärde: Alldenstund
nästan otaligt många missbruk hafva
i hela världen uppkommit at
mässors köpande och säljande, så bör
ju mässan med rätta afskaffas att
förtaga slika missbruk, äfven om
hon i sig själf innehölle något,
som vore godt och nyttigt. Och
huru mycket mera, då hon är all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
