Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Andra delen - Om helgonens åkallan - 3:dje artikeln. Om kanonikater, stift och kloster - 4:de artikeln. Om påfvedömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 Schmalk. art. II. 3. Om kanonikater, stift och kloster.
dra, älska och tacka dig i Kristus.
Om fördenskull sådan afgudisk
dyrkan varder änglarna och de
aflidna helgonen ifråntagen.så skall
den öfriga vördnaden icke hafva
någon fara med sig, ja, ock snart
lämnas i förgätenhet. Ty när allt
hopp om lekamlig och andlig hjälp
och nytta förtages, då lär ock
helgonens dyrkan lätt försvinna,
och de få blifva med frid både i
grafvarna och i himmelen; helst
ingen för intet eller af idel kärlek
lär dem ihågkomma, icke heller
dyrka och bevisa dem gudomlig
ära.
Korteligen, allt hvad den
påfviska mässan är och allt hvad hon
innebär, hvad af henne är
kommet och med henne följer, det
alltsammans kunna vi icke lida utan
måste det fördöma, på det vi må
behålla det heliga sakramentet rent
och visst, genom tron undfånget
och brukadt, efter Kristi instiftelse.
Den tredje artikeln: om kanoni’
kater, stift och kloster.
Kanonikater och kloster, som
fordom i ett mycket godt uppsåt
äro af förfäderna inrättade för att
utbilda lärda män samt kyska och
höfviska kvinnor, borde åter
bringas att skaffa sådan nytta, på det
man måtte hafva kyrkoherdar,
predikanter och andra kyrkotjänare,
jämväl dugliga personer för det
världsliga regementet och
allmänna bästa i städer och på landet,
ja, ock jungfrur, som vore väl
uppfostrade till hushållsståndet och
barns uppfostran m. m.
Men om de icke vilja tjäna
därtill, så är det bättre, att de
ödeläggas eller nedrifvas, förrän de
skola med sin afgudiska dyrkan
och människodikt underhållas och
sättas framför ett kristligt lefver-
ne samt den plikt och de
kallelser, Gud har oss anbefallt. Ty
allt detta strider emot första
huf-vudartikeln om återlösningen i
Kristus Jesus. Ja, såsom andra
människofunder, så äro dessa
hvarken anbefallda eller nödiga och
nyttiga, utan de äro farliga och
förorsaka fåfäng möda, farliga
besvär och en ofruktsam gudstjänst,
hvilken profeterna kalla Aven, det
är sorg och möda.
Den fjärde artikeln, om
påfve-dömet, lär:
Att påfven icke enligt gudomlig
rätt eller i följd af Guds ord är
hela kristenhetens hufvud (ty detta
namn tillhör endast och allenast
Jesus Kristus) utan är allenast
biskop och kyrkoherde öfver
romerska församlingen såsom ock
öfver dem, hvilka godvilligt och
af sig själfva eller genom
mänsklig ordning, det är världslig
öfverhet, sig till honom begifva, icke
att de skola lefva under honom
såsom under en herre, utan att de
må vara hos honom såsom
bröder, medbröder, likar och kristna,
såsom de gamla allmänna mötena
och Cypriani tid detsamma utvisa.
Men nu för tiden dristar sig
ingen biskop att kalla påfven för
broder, såsom det skedde på
Cypriani tid; utan biskopar, ja,
kejsare och konungar måste kalla
honom sin allernådigste herre.
Denna förmätenhet vilja och böra
vi icke, ej heller kunna vi
densamma med godt samvete gilla.
Men hvilken som vill underkasta
sig hans välde, göre det utan oss
med sin egen fara.
Häraf följer, att allt hvad
påfven af en så förmäten, obetänkt,
falsk samt genom hädelse och
stöld tillgripen makt och myndig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
