Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Andra delen - 4:de artikeln. Om påfvedömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schmalk. art. II.
4. Om påfvedömct.
257
het har företagit sig och gjort, så
ock nu gör, det har varit och är
idel djäfvulens verk och
beställning (undantagande det världsliga
regementets förvaltande, hvaruti
Gud ofta genom tyranner och arga
skalkar låter ett folk mycket godt
vederfaras) till hela den heliga,
allmänneliga och kristliga kyrkans
fördärf (sä mycket som i hans
makt står), och att han må
kullkasta den första hufvudartikeln
om återlösningen i Kristus Jesus.
Ty alla hans bref och böcker
finnas ju fala, i hvilka han ryter
som ett lejon (såsom ängelen i
Uppenb. B. 12 kap. tillkännagifver)
låtande utropa, att ingen kristen
kan varda salig, som icke vill vara
honom lydig och underdånig i
allting, ehvad han helst vill, ehvad
han säger och ehvad han gör.
Detta allt är icke annat än så
mycket sagdt: fast du tror på
Kristus och i honom allena har allt
hvad nödigt är till saligheten, så
är dock allt fåfängt, om du icke
håller och dyrkar påfven såsom
din Gud samt är honom
underdånig och lydig; ehuru det likväl är
klart, att den heliga kyrkan har
varit utan påfve, åtminstone öfver
femhundrade år, och att ännu i
dag den grekiska kyrkan samt
flera af många andra tungomål
hvarken hittills hafva varit eller
ännu äro under påfven. Jag vill
förtiga hvad som ofta sagdt är,
att detta är människors påfund,
som oss icke är anbefalldt, därtill
onödigt och onyttigt. Ty den
heliga, kristliga och allmänneliga
kyrkan kan mycket väl bestå utan
detta hufvud; och hon hade i
sanning bättre blifvit ståndande, ja,
det skulle ock hafva varit bättre
med henne, om djäfvulen icke
hade framkastat och upphäft ett
sådant hufvud. Det är ock visst,
Luth. Kyrkans Bekännelseskrifter.
att påfvedömet ingen nytta
skaffar i församlingen, ty det
förrättar icke något kyrkoämbete. Och
alltså måste församlingen blifva
och bestå utan påfve.
Men jag antager den satsen, att
påfven tillstår sig icke af
gudomlig rätt eller på Guds befallning
vara kyrkans öfverhufvud, utan på
det enighet och samdräkt ibland
de kristna må dess bättre bibe-’
hållas emot partier och kättare,
så måste ett visst hufvud väljas,
på hvilket alla andra må liksom
stödja sig; och som ett sådant
hufvud väljes af människor, så står
ock i människors val och makt
att ombyta eller afsätta ett sådant
hufvud, liksom mötet i Konstans
nästan på detta sätt afsatte tre
påfvar och utvalde den tjärde. Jag
vill, säger jag, antaga den satsen,
att detta af påfven och romerska
stolen medgifves och erkännes
(hvilket dock är omöjligt, ty
sålunda skulle han låta hela sitt
välde och sin ställning ändras,
kullkastas och förstöras tillika med
alla sina stadgar, rätter och
böcker, det han, korteligen att säga,
aldrig lär göra); likväl vore den
kristliga kyrkan ej heller på detta
sätt hulpen, utan flera sekter skulle
sedan uppkomma än förr. Ty om
man icke af Guds befallning utan
af fri människovilja skulle vara
detta hufvud till lydnad förbunden,
så skulle det lätt och inom kort
tid blifva föraktadt och till slut
icke behålla någon medlem. Ja,
detta hufvud borde ock icke
beständigt vara i Rom eller på
någon annan viss ort utan ehvar och
i hvilken församling Gud
behagade gifva en sådan man, som till
ett så viktigt ämbetes förrättande
vore skicklig. Detta blefve en
vidlyftig och förvirrad sak, som ock
skulle medföra mycken oordning.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
