Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Tredje delen - III. Om bot och bättring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Schmalk. art. III. 3. Om bot och bättring. 264
skärselden till de döda, först med
mässors och vigiliers stiftande,
sedan med aflat och gyllenåret,
och värderade han själarna så
ringa, att han gaf en själ lös för
sex penningar.
Dock gjorde ej heller detta till
fyllest; ty ehuruväl påfven bjöd
folket att tryggt förlita sig på
denna aflat till sin salighet, så
drog han likväl själf hela saken
i tvifvelsmål, efter det han
skrifver i sina bref, att den som vill
blifva delaktig uti aflat eller
gyllenåret, han bör hafva ångrat
synderna, låtit skrifta sig och gifva
penningar. Nu hafva vi tillförne
hört, att deras ånger och bikt är
oviss och skrymtaktig. Så visste
ock ingen, hvilken själ som var
i skärselden, och om några sades
vara därinne, så visste ingen,
hvilka som rätt hade sig ångrat och
skriftat. På detta sätt
samman-skrapade påfven den heliga
skattepenningen och förledde
emellertid folket att förtrösta på hans
välde och aflat; men åter drog
han dem därifrån och hänvisade
dem till deras ovissa gärningar
och förtjänster.
Och några funnos, som icke
erkände sig vara skyldiga till de
verksynder, som bedrifvas med
tankar, ord eller gärningar, såsom
jag och mina likar i klostren och
stiften, hvilka ville vara munkar
och präster och med fastande,
vakande, bedjande, mässande,
hårda sängar och stränga kläder m.
m. sökte att göra onda tankar
motstånd och med våld ville vara
heliga; — fastän det medfödda
onda ofta äfven i sömnen gjorde
hvad . dess art är (såsom
Augustinus, Hieronymus, så ock andra
klaga), så höllo vi dock hvarandra
! för att vara heliga, såsom vi ock
lärde andra, att vi voro utan synd
och fulla med goda gärningar, ja
till den grad, att vi meddelade
och sålde åt andra våra goda verk
och gärningar, såsom de där för
oss voro öf verflödiga till saligheten.
Att så skett, betygas at insegel, bref
och exempel, som för handen äro.
Fördenskull, säger jag, emedan
sådana voro, så behöfde
desamma ingen bättring. Ty hvaröfver
skulle de hafva ånger, som icke
samtyckte till onda tankar? Hvad
skulle de bekänna för
skriftefadern, som icke syndade med
orden? För hvad skulle de göra
till fyllest, då de voro oskyldiga
i gärningarna, så att deras
öfver-flödande rättfärdighet kunde
säljas till andra arma syndare?
Sådana skrymtare och helgon voro
ock fariseerna och de skriftlärda
på Kristi tid.
Här uppstiger den nitiske
ängelen S. Johannes, den sanna
bättringens rätte predikare, och slår
med ett dunderslag dem båda (som
sälja och köpa gärningar),
sägande: »Gören bättring»! Då säga
dessa arma människor: vi hafva gjort
bättring; de öfriga säga: vi
behöfva ingen bättring, ty I ären
bedrägliga skriftefader; och de
öfriga äro falska helgon och
skrymtare, och båda beriöfven I
syndernas förlåtelse, emedan I bägge
icke veten, hvad i sanning är synd,
och ännu mindre kunnen henne
ångra eller taga eder för henne
till vara. Ingen af eder är som
godt gör, I ären fulla med otro,
oförstånd och okunnighet både om
Gud och hans vilja. Ty han är
här för oss närvarande, af
hvilkens fullhet vi alla böra undfå
nåd för nåd *; och honom förutan
Joh. t: 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
