Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Tredje delen - III. Om bot och bättring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schmalk. art. III. 3.
Om bot och bättring.
265
kan ingen människa vara
rättfärdig inför Gud. Därföre, om I
viljen göra bättring, så gören det
rätt; med eder bättring är intet
bevändt. Och I skrymtare, som
icke behöfven bättring, I
huggormars afföda, hvem har intalat
eder, att I skolen undfly den
tillkommande vreden m. m. *
På samma sätt predikar jämväl
Paulus, Rom. 3: 10—12: »Den är
icke till, som rättfärdig är; icke
en. Ingen är ock den, som
förståndig är; ingen är, som aktar
Gud. Alla hafva afvikit,
allesamman äro onyttiga vordna; ingen
är som godt gör, icke till en».
Ap. G. 17:30: »Nu förkunnar Gud
människorna, att alla allestädes
skola bättra sig». Han säger alla,
ingen undantagen, som allenast är
människa. Denna bättring lär oss
att erkänna synden, nämligen så,
att det är alldeles ute med oss
allesamman, och att uti oss och
uti vårt kött bor intet godt, utan
vi måste varda helt andra och
nya människor.
Denna bättring är icke styckad
och stympad, såsom den är,
hvilken sker för verksynder; den är
ock icke oviss, såsom den andra
är. Ty den disputerar icke om hvad
som är sj-nd eller icke synd, utan
slår ned alltsammans och säger,
att allt är idel synd med oss, samt
att intet är uti oss, som icke är
svnd och straffvärdt (och hvad
vilja vi här längre rannsaka, dela
och åtskilja?); därföre är jämväl
ångern här icke tvifvelaktig eller
oviss. Ty intet lämnas öfrigt,
hvilket vi må kunna upptänka såsom
något godt till att betala för
synden, utan vi måste låta allt hopp
falla om allt det vi äro, tänka,
tala eller göra o. s. v.
Likaledes kan ock skriftermålet
icke vara falskt, ovisst, stympadt
eller styckadt; ty den som
bekänner, att allt i honom är idel synd,
han innefattar alla synder,
utesluter och förgäter ingen. Så kan
tillfyllestgörelsen icke vara oviss,
ty den är icke vårt ovissa och
med synd besudlade verk utan är
Guds obesmittade och oskyldiga
Lams pina och blod, som
borttager världens synder.
Om denna bättring predikar
Johannes, sedan Kristus i
evangelium, så ock vi. Och med sådan
bättrings predikan omstörta vi
påfven och allt det, som grundar sig
på våra goda gärningar; ty allt
står på en lös och rutten grund,
hvilken heter goda gärningar eller
lagen, där dock ingen god
gärning finnes utan allenast onda
gärningar, och ingen gör lagen
(så-somKristus betygar, Joh. 7:19),utan
alla öfverträda densamma.
Därföre är ock den byggnad, som
härpå uppreses, idel lögn och
skrymteri, jämväl där hon är som
heligast och skönast.
Denna bättring varar hos de
kristna allt intill döden, ty hon
kämpar med synden, som är kvar
i köttet, så länge lifvet räcker;
såsom Paulus vittnar, Rom. 7, att
han strider med den lag, som är
i hans lemmar m. m., och det
icke genom egna krafter utan
genom "den Helige Andes gåfva,
hvilken följer på syndernas
förlåtelse samt dagligen rensar och
utdrifver syndens kvarlefvor och
arbetar uppå att göra människan
ren, rätt och helig.
Om så viktiga saker hafva
påfven, teologer, jurister och andra
människor ingen kunskap af sitt
förnuft; utan denna lära är af him-
* Matt. 3: 7; Luk. 3: 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
