Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Tredje delen - V. Om dopet - VI. Om altarets sakrament - VII. Om nycklarna - VIII. Om skriftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schmalk. art. III. 6. Om altarets sakr. 7. Om nycklarna. 267
ra, att dopet aftvår synden genom
Guds viljas bistånd, så att denna
rening sker allena genom Guds
vilja men ingalunda genom ordet
och vattnet.
Om barndopet är det vår lära,
att barn skola döpas; ty dem
tillhör ock den utlofvade
återlösningen, som skedd är genom Kristus.
Och församlingen är pliktig att
låta döpa dem och förkunna dem
löftet.
VI. Om altarets sakrament.
Om altarets sakrament hålla vi
före, att brödet och vinet i
nattvarden äro Kristi sanna lekamen
och blod, och att det icke allenast
utdelas åt och anammas af
fromma utan ock af ogudaktiga kristna.
Äfven lära vi, att man icke skall
utdela brödet allena, ty vi
behöfva icke den inbilska klokheten,
som lär oss, att under det ena
elementet är så mycket som
under dem båda; såsom sofist erna
och det möte, som hölls i
Kost-nitz, föregifva. Ty äfven om det
vore sant, att under det ena
elementet är så mycket som under
dem båda, så är dock det ena
elementet icke hela ordningen och
instiftelsen, såsom den genom
Kristus är förrättad, lämnad och
anbefalld. Men i synnerhet fördöma och
förbanna vi i Herrens namn alla
dem, som icke allenast underlåta att
bruka båda elementerna utan ock
tyranniskt förbjuda, fördöma och
liäda bägges utdelande såsom ett
.kätteri och alltså upphäfva sig
själfva öfver och emot Kristus
vår Herre och Gud, sättande sig
framför och emot honom o. s. v.
Hvad transsubstantiation
vidkommer, så akta vi alls intet den
" 1 Kor. 10: 16. *» 1 Kor. 11: 2a
sofistiska spetsfundigheten,
hvarmed de föregifva, att brödet och
vinet lämna och förlora deras
naturliga väsende, så att allenast
utseendet och färgen af brödet
förblifva, men är icke verkligt bröd.
Ty det stämmer allra bäst
öfverens med den heliga skrift, att
brödet är och förblifver bröd, såsom
Paulus själf nämner det: »Brödet
som vi bryta»*, och »så äte hon af
detta bröd»**.
VII. Om nycklarna.
Nycklarna äro församlingens
ämbete och makt, som Kristus
har gifvit att binda och lösa
synder, icke allenast de grofva och
uppenbara utan jämväl de fina och
fördolda, hvilka Gud allena
känner, såsom skrifvet står, Ps. 19:
13: »Ho kan märka, huru ofta han
bryter». Och Paulus själf klagar,
Rom. 7: 25, att han med köttet tjänte
syndens lag. Ty det står icke i
vår makt utan i Guds allena att
döma, hvilka, huru stora och
mångahanda synderna äro, såsom
skrifvet är i Ps. 143: 2: »Gack icke
till doms med din tjänare, ty för
dig är ingen lefvande rättfärdig»;
och Paulus säger, 1 Kor. 4: 4: »Jag
vet intet med mig, dock
därutinnan är jag icke rättfärdigad.»
VIII. Om skriftermål.
Emedan aflösningen och
nycklarnas kraft är jämväl en tröst
och hjälp, af Kristus själf i
evangelium förordnad emot synden och
ett ondt samvete, så bör
skriftermål och aflösning ingalunda i
församlingen afskaffas, i synnerhet
för blödiga och förskräckta
samvetens skull, så ock för den ospäkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
