Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Tredje delen - VIII. Om skriftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
Schmalk. art. III. 8. Om skriftermål.
och djärfva ungdomen, att den
må förhöras och undervisas i den
kristliga läran.
Men att uppräkna synderna bör
stå hvar och en fritt och hvad han
vill nämna eller icke. Ty så länge
vi äro i köttet, ljuga vi icke, om
vi bekänna och säga: jag
erkänner mig vara en arm syndare,
full med synder. Rom. 7: 23: »Jag
finner en annan lag i mina
lemmar» o. s. v. Och emedan den
enskilda aflösningen kommer af
nycklarnas ämbete, så bör man
den icke förakta utan i stort
värde hålla, såsom man ock högt bör
skatta andra den kristliga
församlingens ämbeten.
Och i det, som angår det
muntliga och utvärtes ordet, måste man
ståndaktigt hålla så före, att Gud
skänker ingen sin ande och nåd
utan genom och med det utvärtes
ordet, som går förut, på det vi
sålunda må förvara oss emot
svärmare, det är andar, som
berömma sig af att hafva Guds
ande före och utan ordet; hvarföre
de ock efter eget godtycke uttyda,
döma och vränga Skriften eller j
det muntliga ordet, såsom
Mün-zer1 gjorde och många än i dag
göra, som spetsfundigt vilja döma
emellan anden och bokstafven men
känna ingendera, icke heller veta
de, hvad de säga och mena. Ja,
påfvedömet är ock idel
svärmeri, efter det påfven
berömmer sig däraf, att all lag och rätt
är uti hans hjärtas skrin, och allt
hvad han själf i sin församling
dömer och bjuder, det skall vara
ande och rätt, fastän han besluter
och befaller något öfver och tvärt
emot Skriften eller det muntliga
ordet.
Detta allt är satan och den gam-
la ormen, som ock bragte Adam
och Eva till svärmeri och
förledde dem ifrån Guds utvärtes
ord till falsk andlighet och egna
inbillningar; hvilket han dock äfven
själf uträttade genom andra
utvärtes ord; liksom våra svärmare
fördöma än i dag det utvärtes
ordet och tiga dock icke själfva utan
uppfylla hela världen med sina
lögner och skrifter, liksom kunde
Anden icke komma genom
apostlarnes muntliga ord och skrifter,
utan han genom dessas ord’ och
skrifter måste först komma.
Hvarföre hålla de då icke inne med
sina predikningar och skrifter, till
dess Anden själf kommer till
människorna före och utan deras
skrifter, såsom de berömma sig, att
själfva hafva fått Anden förutan
Skriftens predikande? Men att
vidlyftigare härom disputera har man
nu icke tid, och vi hafva
annorstädes utlåtit oss härom så mycket,
som behöfves.
Ty jämväl de som tro före
dopet eller ock undfå tron i dopet,
de tro genom det utvärtes ordet,
som går förut. Såsom ock de,
hvilka något kommit till åren,
måste hafva hört, att »hvilken som
tror och varder döpt, han skall
varda salig»*; oansedt om de på
grund af sin otro efter tio års tid
undfå Anden och dopet. Kornelius
(Ap. G. 10) hade långt tillförne
ibland judarne hört om den
tillkommande Messias, genom
hvilken han var rättfärdig inför Gud,
gjorde böner och gaf allmosor,
som voro Gud tacknämliga,
genom tron (såsom ock Lukas kallar
honom rättfärdig, from och
gudfruktig), och kunde han hvarken
tro efler vara rättfärdig utan det
föregående ordet och dess höran-
* Mark. 16: 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
