Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Tredje delen - VIII. Om skriftermål - IX. Om bannlysning - X. Om prästvigning och kallelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schmalk. art. III. 9. Om bannlysning. 10. Om prästvigning. 269
de. Men Petrus fick befallning att
uppenbara honom, det Messias (på
hvilken han hade trott dittills,
såsom den där komma skulle) vore
nu kommen; på det hans tro om
den tillkommande Messias icke
måtte hålla honom fången ibland de
förhärdade och otrogna judar, utan
att han måtte veta, det han borde
frälsas genom den närvarande
Messias och med judarnes hop
icke honom förneka eller förfölja.
Hvad behöfvas många ord?
Svärmeri är inplantadt i Adam
och hans barn ifrån första
syndafallet intill världens ände, af den
gamle draken planteradt och
ingjutet i dem med ett gift, och är
ett ursprung, drift, lif och kraft
till alla kätterier, påfvedömet
och mohammedanismen. Därföre
måste vi ståndaktiga blifva
därvid, att Gud icke vill handla med
oss på annat sätt än genom det
utvärtes ordet och
sakramenterna; samt att allt hvad utan ordet
och sakramenterna utgifves för
ande, det är djäfvulen själf. Ty
Gud ville ock uppenbara sig för
Moses genom den brinnande
busken och det muntliga ordet. Och
ingen profet, hvarken Elias eller
Elisa, har undfått den Helige
Ande utom eller utan de tio Guds
bud eller det muntliga ordet,
jo-hannes döparen var ju icke aflad
utan Gabriels föregående ord, icke
heller sprang han i sin moders
lif utan Marias ord. Och Petrus
säger: »Ingen profetia är ännu
framkommen af människovilja,
utan de heliga Guds människor
hafva talat, rörda af den Helige
Ande».* Icke voro dessa heliga
utan det utvärtes ordet, icke
heller blefvo de såsom oheliga och
världsliga drifna till att profetera;
utan de voro heliga, säger Petrus,
när den Helige Ände talade
genom dem.
IX. Om bannlysning.
Det större bannet, som påfven
så kallar det, hålla vi före icke
vara annat än ett världsligt straff,
med hvilket vi, som äro
församlingens tjänare, intet hafva att
beställa. Men det han kallar
mindre bann är en rätt och kristlig
bannlysning, som utesluter
uppenbara och halsstarriga syndare
ifrån sakramentet och
församlingens gemenskap, tilldess att de
afstå från synderna och bättra sig.
Prästerna böra icke
sammanblanda detta kyrkostraff eller
bannlysning med världsliga straff.
X. Om prästvigning och kallelse.
Om biskoparne rätt ville sköta
sitt ämbete samt vårda sig om
församlingen och evangelii lära,
så kunde man af kärlek och
för fridens skull, men icke af
någon nödvändighet, tillåta, att de
måtte viga och i församlingarna
inställa oss och våra predikanter,
dock med det villkor, att alla
vidskepelser, gyckleri, spökverk och
hednisk pomp och ståt åsidosattes.
Men efter de icke äro, ej heller
vilja vara rätta biskopar utan
världsliga herrar och furstar, som
hvarken predika och litra, döpa
eller utdela den heliga nattvarden,
icke heller förrätta någon
ämbets-syssla i församlingen utan förfölja
och fördöma dem, som äro
kallade och slika ämbetssysslor
förrätta; så bör i sanning
försam-’ lingen icke öfvergifvas eller
lämnas utan tjänare för deras skull.
* 1 Pet. 1: 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
