Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Tredje delen - XIII. Huru en människa inför Gud varder rättfärdig samt om goda verk och gärningar - XIV. Om klosterlöften - XV. Om människostadgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schmalk. art. III. 14. Om klosterlöften. 15. Om människost. ’271
rättfärdig och helig af blott nåd
och barmhärtighet, som i Kristus
öfver oss är utgjuten, utbredd och
utsträckt. Därföre kunna vi icke
berömma oss af förtjänster och
goda gärningar, därest de anses
förutan nåden och
barmhärtigheten; utan som skrifvet står 1
Kor. 1: 31: "Den som berömmer sig,
han berömme sig i Herren»,
nämligen att han har en nådig Gud.
Ty således är allt rätt och godt.
Vi säga ock dessutom, att
hvarest goda gärningar icke följa, där
är en falsk och icke någon rätt
tro.
XIV. Om klosterlöften.
Alldenstund klosterlöften strida
tvärt emot den första
hufvudarti-keln, böra de alldeles afskaffas;
ty desamma äro de, om hvilka
Kristus talar, Matt. 24: 5: »Jag är
Kristus» m. m. Den som gör löfte
att lefva i kloster, han tror ju,
att han på det sättet skall begynna
ett heligare lefverne, än andra
kristna föra, och vill med sina
gärningar förtjäna himmelen, icke
allenast för sig själf utan ock för
andra. Men hvad är detta annat
än att förneka Kristus? Ja,
pa-pisterna blygas icke att säga med
sin Thomas, att klosterlöftet är
jämlikt med dopet; men detta är
en försmädelse emot Gud.
XV. Om människostadgar.
Hvad papisterna säga om
människostadgar, att de hjälpa till
syndernas förlåtelse och förtjäna
saligheten, det är alldeles
okristligt och fördömdt, såsom Kristus
säger, Matt. 15: 9: »De tjäna mig
fåfängt, lärande den lärdom, som
är människobild», och Tit. 1: 14:
deras, som sig draga ifrån
sanningen. Vidare är det okristligt,
att de säga det vara en dödlig
synd, om någon bryter sådana
stadgar.
Dessa äro de artiklar, i hvilka
jag bör och skall genom Guds
nåd vara ståndaktig till min död;
och kan jag uti dem hvarken
något ändra eller eftergifva. Om en
annan vill något eftergifva, så må
han det göra på sitt eget samvete.
Till sist återstå påfvens
gyckelspel angående hans dåraktiga
och barnsliga artiklar, såsom
om kyrkors invigande, klockors
döpande, altarens vigande och
döpande, hvartill faddrar blifva
kallade, som förära gåfvor och
skänker o. s. v. Detta döpande sker
till den heliga döpelsens förakt,
hån och vanära och bör därföre
ingalunda tålas. Vidare om
vigning af ljus och palmer, kakors,
hafres, örters och kryddors
vigning m. m., hvilket allt icke kan
hafva namn af heliga invigelser
utan är idel narrverk och
bedrägeri. Och af sådant gyckelspel
finnes otaligt mycket, hvilket vi
lämna åt deras Gud och dem
själfva att dyrka och tillbedja, till
dess de varda däraf trötta. Vi
böra med dem intet hafva att
beställa.
Martinus Lutherus D. subscripsit.
Justus Jonas D. Rector subscripsit
manu propria.
Johannes Bugenhagen Pomer. D.
subscripsit.
Caspar Creutziger D. subscripsit.
Niclas Ambsdorff subscripsit Mag-
deburgensis.
Georgius Spalatinus Aldenbur-
gensis.
|ag Philippus Melanchton gillar
ofvanstående artiklar, såsom
varande kristliga och med Guds ord
enliga. Men hvad påfven angår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
