Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Tredje delen - Om biskoparnes makt och domsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schrnalk. art. Om biskoparnes makt.
283
ordinera präster. Därföre, när
biskoparne antingen äro kättare
eller ieke vilja ordinera skickliga
och tjänliga personer, så äro
kyrkorna för Gud skyldiga efter
gudomlig rätt att ordinera sig själlva
kyrkoherdar och kyrkotjänare.
Men biskoparne med sin
ogud-aktighet och sitt tyranni gifva
orsak till tvedräkt och skiljaktighet;
därför bjuder ock Paulus, att de
biskopar, som drifva eller försvara
en falsk lära och orätt gudstjänst,
skola hållas såsom förbannade.
Vi hafva nu handlat om
prästvigningen, hvilken är det enda,
som gjort någon åtskillnad
emellan biskoparne och de andra
prästerna, såsom Hieronymus säger.
Fördenskull behöfves icke att
disputera om biskoparnes öfriga
äm-betssysslor. Icke heller är det
nödigt att tala om stadfästelsen
eller klockors invigande, hvilka
biskoparne hafva nästan
förbehållit sig allena. Men om deras
jurisdiktion vill man något handla.
Det är en klar sak, att den
allmänna jurisdiktionen, som är att
bannlysa dem, hvilka ligga i
uppenbara synder, tillhör alla herdar.
Men biskoparne hafva såsom
tyranner dragit denna till sig allena
och brukat den till en slem
vinning. Ty man vet, att de så
kallade oflicialerna9 hafva brukat ett
odrägligt själfsvåld och plågat
folket dels af girighet, dels ai’ andra
syndiga begärelser och bannlyst
utan laga rättegång. Hvad är nu
icke detta för ett tyranni, att
sådana ämbetsmän i städerna hafva
makt att plåga och bannlysa
folket efter eget behag förutan laga
rättegång? Och denna makt hafva
de missbrukat i allehanda saker,
nämligen icke till att straffa
sådana synder, som förtjänte
bannlysning, utan andra ringa stycken,
såsom när man icke rätt hade
fastat eller hållit helgdagar heliga
med mera sådant. Det enda var,
att de stundom straffade hor,
hvarvid dock ofta oskyldiga och
ärbara människor kommo att lida.
Men som detta är en ganska svår
synd, så bör ingen utan laga
rättegång dömas.
Fördenskull, emedan biskoparne
som tyranner hafva dragit denna
jurisdiktion till sig allena och
skändligen missbrukat den, så
behöfver man icke för denna
domsrätts skull att visa biskoparne
lydnad. Utan efter man har skäliga
orsaker att icke lyda dem, så är
det rätt, att man återställer
kyrko-herdarne denna jurisdiktion och
tillser, att den lagligen brukas till
lefvernets förbättring och Guds
ära.
Nu återstår att tala om
domsrätten i de mål, hvilka efter
påfliga lagen höra till »forum
eccle-siasticum» eller den kyrkliga
domstolen och i synnerhet i
gifter-målssaker. Denna domsrätt äga
biskoparne äfven enligt världslig
lag, hvilken dock icke är mycket
gammal, såsom man ser af Codex
och Novellæ Justiniani10, att
världslig rätt har" på den tiden afdömt
giftermålssaker. Och efter Guds
förordning så måste världslig
öfverhet döma uti sådana saker,
när biskoparne äro försumliga,
hvilket ock de påfviska reglerna
medgifva. Därföre är det icke
heller nödigt, att man för denna
jurisdiktions skull visar biskoparne
lydnad. Och alldenstund de hafva
gjort några otillbörliga stadgar om
äktenskapssaker, hvilka de lölja
i sina domar, så behöfves jämväl
för denna orsaks skull, att andra
domstolar upprättas och
förordnas. Ty otillbörligt är ju att
förbjuda äktenskap emellan faddrar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
