Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D:r Martin Luthers lilla katekes - Luthers lilla katekes - Om skriftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Doktor Martin Luthers lilla katekes. Företal.
297
Om skriftermål.
Huru man skall lära de
enfaldiga att göra sin
syndabekännelse.
Hvad är skriftermål? Svar.
Till skriftermål höra två ting:
det ena att man bekänner
synderna; det andra, att man undfår
aflösning eller syndernas förlåtelse
af skriftefadern, såsom af Gud själf,
och icke tviflar därpå utan tror
fullt och fast, att synderna äro
därigenom förlåtna inför Gud i
himmelen.
Hvilka synder skall man då
bekänna? Svar.
För Gud skall man gifva sig
skyldig till alla synder, äfven till
dem vi icke kunna eller veta,
såsom vi göra i Fader vår; men för
skriftefadern skola vi bekänna
allena de synder, som vi veta och
förnimma i hjärtat.
Hvilka äro de? Svar.
Se till ditt stånd efter tio Guds
bud, om du är fader, moder, son,
dotter, husbonde, matmoder eller
tjänstehjon, om du har varit
olydig, otrogen, försumlig, vredgad,
otuktig, hatfull, om du har gjort
någon emot med ord eller
gärningar, stulit, ljugit, gjort skada
på något och något fördärfvat.
Käre, gif mig då ett kort sätt
till att skrifta! Svar.
Så skall du säga till skriftefadern:
Vördige, käre herre, jag beder,
att ni ville höra mitt skriftermål
och tillsäga mig aflösning på Guds
vägnar.
Är du ett tjänstehjon, så säg:
Jag arme syndare gifver mig!
skyldig till alla synder. I
synnerhet bekänner jag för eder, att jag
är en tjänare, men jag tjänar,
tyvärr, min husbonde icke troget,
ty där och där har jag icke gjort,
hvad mig befalldt var af husbonde
eller matmoder. Jag har
förtör-nat dem och kommit dem till att
bannas. Jag har varit försumlig
och låtit ske skada. Jag har ock
varit ohöfvisk i ord och gärningar;
trätt och kifvat med mina
vederlikar o. s. v. Allt detta gör mig
ondt och jag beder om nåd. Jag
vill gärna bättra mig.
En husbonde eller matmoder
säge så:
I synnerhet bekänner jag för
eder, att jag icke troget har
uppfödt mina barn och tjänstefolk till
Guds ära. Jag har bannats och
missbrukat Guds namn, gifvit onda
exempel med ord och gärningar.
Jag har gjort mina grannar skada,
manga baktalat, sålt för dyrt, sålt
falska varor, och hvad han eljest
emot Guds bud och sitt stånd kan
hafva handlat.
Men om någon icke finner sig
besvärad vara med sådana eller
större synder, så skall han då icke
ytterligare bekymra sig eller
vidare söka och så dikta sig synder
och därmed af skriftermålet göra
en samvetsplåga, utan säg en
eller två, som du vet, alltså: I
synnerhet bekänner jag för eder, att
jag en gång bannades, likaledes
en gång hade ohöfviska ord, en
gång försummade det eller det
och låt det så vara nog.
Men vet du alldeles ingen,
hvilket dock ej kan vara möjligt, så
säg ock ingen särskild, utan
mottag aflösning på den allmänna
syndabekännelse, som du gör för Gud
inför skriftefadern, således: Jag
fattig, syndig människa o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
