Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Första budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större, katekes. 7:e budet.
311
på något annat än den sanne
Guden, af hvilken de intet godt
tillförse sig eller begära.
Alltså förstår man häraf, hvad
och huru mycket detta bud
fordrar, nämligen hela människans
hjärta och dess förtröstan på Gud
och ingen annan. Ty att hafva
en Gud, kan du väl häraf märka,
betyder icke att med händerna
fasthålla honom eller förvara
honom uti en pung eller en kista;
utan det heter att fatta och hafva
Gud, när man med hjärtat fattar
honom och med en fast och
orörlig förtröstan fullkomligt litar på
honom. Men att med hjärtat fatta
och vara läst vid honom är intet
annat än att helt och hållet förlita
sig på honom. Därföre vill han
ock afvända och afhålla oss ifrån
allt annat, som är utom honom,
och draga oss till sig allena,
emedan han är det enda eviga och
oförgängliga goda, såsom ville han
säga: hvad du människa hittills
har sökt hos de heliga eller ock
hoppats på af mammon eller
andra förgängliga ting, det må du
nu vara alldeles försäkrad om att
finna hos mig, och skall du utan
tvekan hålla mig för den, som kan
hjälpa dig uti all nöd och gifva
dig allt, hvad du behöfver.
Så vet du nu, huru en rätt
gudstjänst och dyrkan skall vara
beskaffad, så framt hon skall vara
Gud behaglig, den han ock vid
straff af evig förbannelse anbefallt
oss, nämligen att hjärtat alldeles
icke skall känna någon annan
tillförsikt än till Gud allena, icke heller
på något sätt låta skilja sig
därifrån utan fast hellre låta allt det
timliga och jordiska fara, ja, ock
själfva lifvet, än man skulle
öfvergifva att så af allt hjärta förlita
sig på Gud.
Däremot skall du ock lätteligen
se och döma, huru världen icke
annat än en falsk gudstjänst, ja,
afgudadyrkan inrättat och öfvar.
Aldrig har något folk varit så vildt
och oskäligt, att det icke inrättat
och upprätthållit någon gudstjänst.
Men hvar och en har utvalt att
dyrka det för sin Gud, hvaraf han
väntat sig någon förmån, tröst
och hjälp.
Sålunda ser man, att
hedningarne, som inbillade sig, att deras
högsta lycksalighet bestod uti
rikedom, makt och välde, hafva
dyrkat sin Jupiter som den högste
guden. Ändra åter, som hade allt
sitt nöje uti ägodelar, lycka och
framgång, vällust och kräslighet,
de dyrkade Herkules, Merkurius,
Venus eller andra; hafvande
kvinnor åkallade Diana eller Lucina
o. s. v. Hvar och en gjorde den
till sin Gud, till hvilken han satte
sin lit och förtröstan, så att ock
efter hedningarnes mening är det
att hafva en Gud intet annat än
lita och förtrösta på något. Men
däruti består felet hos dem, att
deras tro och förtröstan är falsk
och orätt, ty hon är icke ställd
till den rätte Guden, utom hvilken
ingenting är i himmelen eller på
jorden, som för Gud kan hållas
eller kallas. Därföre göra
hedningarne sina egna drömmar och
inbillningar, som de fattat om Gud,
till sin afgud, sättande sitt hopp
och förtröstan på det, som är
alldeles intet. Och så är det
beskaffadt med allt slags afguderi, ty
det består icke blott däruti, att
man uppställer och tillbeder ett
beläte utan förnämligast uti
hjärtat, när hjärtat, i stället för till
Gud, har sin lit och förtröstan till
de skapade tingen, till helgonen
eller djäfvulen, icke frågar efter
Gud, ej heller tror, att han allena
är den, som gifver och tillskyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
