Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Första budet - Andra budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större, katekes. 7:e budet.
315
icke ogudaktig; men sedan, då
han, uppsatt på tronen, vek med
sitt hjärta ifrån Herren Gud och
satte all sin förtröstan på sin
konungsliga krona, makt och
höghet, då måste han med allt det
han hade i grund förgås, så att ej
heller något af hans barn blef vid
lif.
David däremot var en arm och
föraktad man, däijämte ofta
för-drifven och jagad, så att han icke
var säker om sitt lif; dock blef
han bevarad för Sauls försåt och
våld och efter honom smord till
konung. Ty dessa ord måste stå
fast och blifva sanna, alldenstund
Gud icke kan ljuga eller bedraga.
Allenast akta dig, att icke världen
med sitt glänsande sken bedrager
dig, hvilket väl varar till en tid
men dock är fåfängligare än en
skugga och en dröm.
Därföre måste vi noga lära oss
att förstå rätta meningen af detta
första bud, att vi däraf må
förnimma, huru Gud icke kan lida,
att man sätter sin förtröstan på
något annat ting utom honom,
fordrar ej heller något högre af oss,
än att vi förvänta oss allt godt af
honom, sålunda, att vi, gående
rätta vägen, icke bruka dessa
timliga ting annorlunda än en
skomakare sin nål, sin syl och sin
tråd, hvilka han efter slutadt
arbete bortlägger, eller ock som en
resande brukar sitt härberge, så
att vi af dessa timliga gåfvor hafva
vår timliga nödtorft, hvar och en
i sitt stånd efter Guds ordning, och
icke låta någonting vara vår herre
eller afgud*.
Andra budet.
Du skall icke missbruka
Herrens din Guds namn.
Såsom det första budet har
undervisat vårt hjärta och lärt tro
och förtröstan, så för detta bud
oss till det som utvärtes är och
lär oss, huru vi rätt skola bruka
vår mun och vår tunga emot Gud,
ty det första, som utgår af hjärtat
och visar sig, är talet. Därföre,
som jag ofvanför har lärt, huru
man skall svara på den frågan:
hvad är det att hafva en Gud?
alltså är det ock nödigt, att man
enfaldigt förstår detta och de
följande buden och kan därför
redogöra.
När du då blir tillfrågad, huru
detta andra bud rätt skall förstås,
eller hvad det är att missbruka
Guds namn, då kan du korteligen
svara sålunda: det är missbruka
Guds namn, när man, på hvad sätt
det ock må ske, brukar Guds namn
att försvara lögn eller andra svåra
laster och odygder. Alltså är
meningen af detta bud, att man icke
skall åberopa eller föra på tungan
Guds namn, när hjärtat menar
annorlunda, än man talar, och man
väl vet eller åtminstone borde veta,
att saken förhåller sig annorlunda,
än som berättas, såsom då den
ene för sitt mål emot den andre
inför domstolen och med falsk
ed skadar honom. Ty man kan
icke värre missbruka Guds namn,
än då man brukar det till att
därmed ljuga och bedraga. Detta är
nu den enklaste och lättaste
förklaringen af detta buds mening.
* Detta vare nu nog om det första budet, hvilket vi måst utveckla något
vidlyftigare, emedan därpå allra mest ligger vikt, emedan, såsom förut blifvit sagdt, när hjärtat
är förenadt med Gud och håller detta bud, så följa de andra efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
