Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Andra budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
Luthers större katekes. l:a budet.
jer den ena parten en falsk ed,
så är domen klar, att menedare
skola icke blifva ostraffade. Skulle
det ock hända, att en sådan någon
tid slipper straffet, så lindras icke
därföre hans dorn, utan hvad han
vunnit med sin mened, det
försvinner honom sedan ur
händerna, så att han aldrig med nöje får
nyttja det, såsom jag erfarit
med afseende på många, som
hafva afsvurit sig sitt gjorda
äktenskapslöfte, att de ifrån den
stunden icke hafva haft en hälsosam
eller glad dag utan hafva dött uti
elände, till kropp och själ och
därjämte till egendom förlorade.
Därföre förmanar jag på det
flitigaste, att man söker i tid med
förmaningar och aga att afskräcka
barnen, att de icke må vänja sig
vid lögn eller söka att förfäkta
den med Guds namns nämnande;
ty få de frihet att så svärja, då
är fåfängt att sedan vänta något
godt af dem, såsom man ju
dagligen har för ögonen, och tror jag
säkert, att världen aldrig varit så
arg, som hon nu är. Till något
godt regemente, trohet, lydnad och
hörsamhet ser man ganska ringa
tecken, utan allt är uppfylldt med
arga och vanartiga skalkar, som
aldrig låta rätta sig, utan man
använder fåfängt på dem både
straff och lärdom. Detta är ju
allt ögonskenliga tecken till Guds
vrede och straff, hvarmed han
hemsöker oss, för det vi så
öfverdådigt öfverträda detta hans
bud.
Men däremot måste barnen
framför allt vänjas att med största
vördnad.nämna Guds namn, ehvad
dem kan vederfaras. Ty då
brukar man Guds namn rätt, när man
uti all nöd af honom väntar och
begär hjälp och tröst sålunda, att
först hjärtat genom tron och sedan
munnen genom bekännelsen alltid
gifver Gud honom tillbörlig
heder.
När man så vänjer sig vid att
alltid åkalla Guds namn, är det
mycket hälsosamt och nyttigt,
särdeles emot djäfvulens försåt, som
listigt söker alla tillfällen att bringa
oss på synd, skam och skada, som
icke gifver sig någon ro och som
icke kan lida det, när han märker,
att Guds namn åkallas med
vördnad och andakt. Ja, djäfvulen
skulle sannerligen oförmodadt
tillfoga oss allehanda skada och
fördärf, om icke Guds namns åkallan
vore oss ett så starkt värn. Jag
har ock själf erfarit, att ofta har
en plötslig och stor olycka vändt
sig och gått öfver, när jag
innerligen åkallat Guds namn. Vilja vi
alltså göra djäfvulen harm och
förtret, så låtom oss alltid med
vördnad åkalla Guds heliga namn,
ty då kan han icke tillfoga oss
någon skada och olägenhet.
Härtill tjänar ock det, att man
vänjer sig att dagligen befalla i
Guds händer sig själf med kropp
och själ, hustru, barn, husfolk och
allt det man äger emot alla
farligheter och olycksfall, hvaraf ock
de vanliga bordsbönerna,
morgon-oeh aftonbönerna bibehållits,
såsom ock det, att barnen korsa
sig, när de se eller höra något
syndigt och förskräckligt, sägande
med andakt: Gud bevare oss!
Herre Jesus, hjälp oss! eller annat
dylikt; " likaledes, när man
oförmodadt röner något godt, huru
litet det än kan vara, att man då
säger: Gud vare lof och pris för
detta! Så vande man fordom
barnen att till S:t Nikolai ära göra
fasta och åkallan. Gjorde man
alltid sådana böner och
tacksägelser till Gud med andakt, det
skulle vara Gud behagligare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
