Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Fjärde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
Luthers större katekes. l:a budet.
ens tänka på, att han försörjer,
beskyddar och bevarar oss samt
gör oss så mycket godt till kropp
och själ. I synnerhet sker det,
när någon ond stund, nöd och
olycka kommer öfver oss, då
kunna vi vara så otåliga och knorra
och komma icke ihåg allt det goda,
som Gud förut bevisat oss under
hela vår lifstid. Just så göra vi
ock med våra föräldrar, och intet
barn tänker sedan på all den
möda, som föräldrarna haft med dess
skötsel, om icke den Helige Ande
ingifver sådana tankar.
Denna världens vanart känner
Gud väl; därför manar och
drifver han med sina bud därtill, att
hvar och en skall noga betänka,
hvad godt han åtnjutit af sina
för-äldrarT Han skall då finna, att
han af dem har både kroppen och
lifvets begynnelse och är af dem
med mycken möda uppfostrad,
då han eljes af vanskötsel snart
hade många gånger om varit
förgången i sitt elände. Därföre hafva
de gamle väl sagt: Deo,
paren-tibus & magistris non potest satis
gratiæ rependi, det är: Gud,
föräldrar och lärare kan man aldrig
till fyllest tacka och vedergälla.
Den som detta betänker, han skall
väl utan andras förmaning och af
sig själf bevisa sina föräldrar all
heder och ära och, som man
plägar säga, bära dem på
händerna, emedan Gud genom dem
tillskyndat oss så mycket godt.
Förutom allt detta bör det ock
beveka oss att hålla detta bud,
att Gud fogat härtill ett härligt
löfte om lekamlig välsignelse, så
lydande: På det dig må väl gå,
och du må tånge lefva på jorden.
Här ser du själf, huru stort
allvar Gud har med detta bud, i det
han icke allenast klarligen låter
förstå, att det är honom behag-
ligt, samt att han har lust och
vilja därtill; utan ock att det skall
oss väl gå och allt lända till vårt
bästa, så att vi kunna föra ett
godt och stilla lif här i världen
och till öfverflöd njuta all
lekamlig välsignelse. Då Paulus till Ef.
kap. 6 anför detta bud,
berömmer han därföre detsamma
högligen, sägande: »I barn, våren
hö-riga edra föräldrar i Herranom;
ty det är rättvist. Hedra din
fader och moder, hvilket är det
första bud, som löfte med sig
hafver; på det dig skall väl gå
och du må blifva långlifvad pä
jordenTy ehuruväl de andra
buden äfven hafva löfte med sig,
så är dock icke vid något bud
något löfte så klart och
uttryckligen tillagdt som vid detta.
Således har du nu förstått, hvad
frukt och belöning detta bud har
med sig, nämligen att den, som
icke öfverträder det, skall hafva
lycka i alla sina dagar och icke
lida brist på någonting; däremot
ser du äfven straffet, att den som
icke vill lyda sina föräldrar, han
varder borttagen i sina halfva
dagar och har aldrig någon glädje
af lifvet. IV att vara eller blifva
långlifvad betyder efter Skriften
icke allenast att komma till hög
ålder utan ock att hafva nog af
allt det, som hör till ett långt lifs
underhållande, såsom hälsa och
sundhet, hustru och barn, god
näring, frid och ett godt regemente
och mera sådant, utan hvilket detta
lifvet icke kan med glädje njutas
icke heller blifva långvarigt. Vill
du nu icke lyda föräldrarna och
af dem låta rätta dig, så måste
du lyda bödeln. Men vill du ock
icke lyda honom, så skall du lyda
den allt underkufvande döden, som
är vanartiga barns tuktomästare.
Ty du må vilja eller icke, så skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
