Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Fjärde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
Luthers större katekes. l:a budet.
rinnor, så att alla, som komma
under namn af herrar, äro uti
föräldrars ställe och få af dem
sin makt och myndighet att
regera. Därföre kallas de ock alla
i Skriften fäder, hvilka i sin
styrelse böra utöfva faderskallet och
bära ett faderligt hjärta för sina
undersåtar. Sålunda kallades
fordom hos romarne och många
andra folk husbönder och matmödrar
patres och matres familias,
husfäder och husmödrar; sålunda
hafva de ock kallat landets furstar
och herrar patres patriæ, landets
fäder, och detta oss kristna till
skam och vanära, att vi icke
likaledes hedra våra föräldrar och
herrar med samma namn eller
åtminstone så anse och hedra
dem.
Allt hvad nu barnen äro
skyldiga sina föräldrar, detsamma äro
ock alla i hushållet dem skyldiga
och pliktiga. Fördenskull böra
tjänare och tjänarinnor på det
högsta beflita sig om att icke
allenast gärna lyda sina husbönder
och matmödrar utan ock hålla dem
så i ära som sina egna föräldrar
och göra allt, hvad de veta, att
man önskar af dem, icke med
tvång och motvilja utan med lust
och glädje och detta för den
förut nämnda orsakens skull, att Gud
har befallt, att de skola äras och
vördas, och att han har större
behag till denna hörsamhet än till
andra verk. Därföre borde de
gärna gifva något till och vara
hjärtligen glada, att de få
husbönder och matmödrar,
hvarigenom de få njuta ett så godt och
lugnt samvete, i det de veta, huru
de Kunna åstadkomma de bästa
gärningar, hvilka hittills blifvit
förbisedda och föraktade, och i
stället hafva alla af djäfvulens
till-skyndelse antingen begifvit sig till
ett skändligt munklefverne eller
lupit efter att få köpa de
bedrägliga aflatsbrefven till skada och
förlust både af sin tid, sina
penningar och sitt samvete.
Om nu detta blefve på samma
sätt flera gånger framställdt för
det arma folket, skulle en piga
hoppa af glädje samt tacka och
lofva Gud, emedan hon med ett
drägligt arbete, för hvilket hon
dessutom får lön och föda, kan
bekomma en sådan skatt, af
hvilken de, som hållas för de heligaste
i påfvedömet, aldrig hafva blifvit
delaktiga? Är icke det ett
märkligt och härligt beröm, att du vet
och kan säga, när du hvar dag
troget gjort din syssla, att detta
ditt verk är bättre och heligare
än alla munkars helighet och
stränga lefverne? Därjämte äger
du detta löfte, att dig skall väl
gå. Huru kan du vara
lycksaliga-re eller föra ett heligare lefverne,
hvad beträffar utvärtes verk och
gärningar? Ty inför Gud gör tron
allena rättfärdig, och honom
tjänar man därmed; men med verk
och gärningar tjänar man
människorna. Sålunda sker, att du har
allt godt, skydd och beskärm att
förvänta af din Herre Gud,
därtill ock ett gladt samvete och en
nådig Gud, som vill belöna din
tjänst på många sätt. I korthet
sagdt, du är uppenbarligen
lycksalig, om du ståndaktigt behåller
den dygden att vara from och
lydig, "men hvarom icke, ådrager
du dig Guds vrede och onåd,
förlorar din samvetsfrid och drager
allehanda plågor och olyckor
öfver dig.
Den, som nu icke kan häraf
bevekas till hörsamhet och fromhet,
må man såsom en förlorad
människa öfverantvarda åt bödeln och
döden. Därföre tänke hvar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
