Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Fjärde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
Luthers större katekes. l:a budet.
ditt eget hus af hustru, barn och
tjänstefolk måste lida tio gånger
mera.
Vi känna väl vår olycka, knorra
och klaga öfver falskhet, våld och
oförrätt; emellertid tillsluta vi våra
ögon och dölja för oss, att vi
själfva äro de värsta skälmar, som
ganska väl hafva förtjänt detta
straff, och dock bättra vi under
allt detta icke vårt lefverne det
ringaste ej heller sätta vi oss i
sinnet att göra bot och bättring.
Vi lida icke att äga nåd och
lycksalighet; därföre hafva vi med
rätta idel olycka och vrede utan
all barmhärtighet. Dock håller
jag i sanning före, att någonstädes
ibland oss ännu lefva fromma och
gudfruktiga människor, efter Gud
än i dag gifver oss så mycket
godt, ty för vår skull borde vi
icke hafva en penning i huset
eller ett strå på marken.
Detta allt har jag med så många
ord måst framställa, att, om någon
människa kunde fatta detta och
låta det gå sig till hjärtat, vi då
måtte en gång befrias ifrån vår
ömkliga blindhet och elände,
hvaruti vi ligga så djupt, och åter
Guds ord och vilja rätt känna
samt med allvar höra och fatta;
ty däraf skulle vi lära, huru vi
kunde vinna fröjd, lycka och
välgång, här timligen och där
evin-nerligen.
Alltså se vi nu, att treggehanda
slags fäder äro framställda för oss
i detta bud: först naturliga
föräldrar, sedan husfäder och sist
landets herrar. Dessutom finnas
ock andliga fader, icke sådana,
som hittills i påfvedömet
falske-ligen tillägnat sig detta namn och
dock icke utöfvat något faderligt
ämbete; ty de allena förtjäna att,
heta andliga fäder, hvilka med
Guds ord löda, regera och under-
visa oss samt troget förestå
hjorden; sålunda berömmer sig
Paulus vara en fader, 1 Kor. 4: 15,
där han säger: »Jag har födt eder
i Jesus Kristus genom,
evangelium». Efter det alltså är klart,
att de äro fäder, så bör heder
jämväl visas dem och det
framför alla andra. Men de få däraf
minst, ty världen ville så hedra
dem, att de varda förjagade utur
landet, och dem unnas icke en
gång ett stycke bröd; korteligen,
de måste (som Paulus i samma
kapitels 13 v. talar) »vara världens
afskrap och hvar mans af hugg».
Men det är likväl nödvändigt,
att man med all flit förehåller
folket, att de, som vilja vara kristna,
böra inför Gud efter sin plikt och
skyldighet bevisa sina själasörjare
dubbel heder samt underhålla och
föda dem. Då vill ock Gud gifva
dig rundligen, att du icke skall
lida någon brist. Men häri är ju
hvar och en ganska motsträfvig
och sparsam samt fruktar, att
hans egen buk ej skall få nog.
Och vi förmå nu icke att
underhålla en enda lärd, from och
rättsinnig predikant, när vi förut
kunnat kräseligen hålla tio liderliga
mässemunkar. Med denna vår
stora otacksamhet förtjäna vi ock,
att Gud tager sitt ord och sin
välsignelse ifrån oss och låter i
stället lögnpredikanter åter
uppkomma, som med sin falska lära
föra oss ända fram till helvetet
för att därjämte utsuga vår svett
och vårt blod.
Men de, som med vördnad
efterkomma Guds bud och vilja,
hafva ock det löftet, att dem skall
rikligen vedergällas allt, hvad de
kosta på både världsliga och
and-; liga fäders underhåll, så ock hvad
de göra till deras heder: icke
; blott att de ett eller tvenne år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
