Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Fjärde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större, katekes. 7:e budet.
331
skola hafva föda, kläder och
penningar utan ett långt lif, ansenligt
förråd, frid och lugn; korteligen,
de skola alltid vara rika och
lycksaliga. Gör därföre blott, hvad du
är skyldig, och låt Gud sörja för,
huru han skall dig nära och skaffa
dig allt, hvad du behöfver. Har
han lofvat det och hittills aldrig
ljugit eller bedragit någon, så skall
han icke heller nu ljuga för dig.
Detta, säger jag, borde ju
beveka oss och gifva oss ett hjärta,
som kunde smälta af kärlek till
dem, hvilka vi äro skyldiga att
hedra, så att vi i glädje med
uppräckta händer tackade Gud, som
gifvit oss sådana löften, för hvilka
vi borde löpa till världens ända.
Ty om hela världen ville bruka
all sin makt, så kunde hon icke
förlänga vårt lif en timme eller
gifva oss ett korn mera af jorden.
Men Gud både vill och förmår
gifva dig allt detta till öfverflöd
efter ditt hjärtas önskan. Den,
som nu föraktar detta och slår
det i vädret, han är ovärdig att
ens höra Guds ord. Detta är nu
öfvernog förklaradt för dem, som
böra lyda detta bud.
Härjämte borde man ock
undervisa föräldrar om deras plikt
och skyldighet, huru de böra
förhålla sig emot dem, som de fått
sig anbefallda att styra och
försvara. Fastän det icke är så klart
uttryckt i detta bud, så linnes det
likväl på många andra ställen i
Skriften föreskrifvet och anbefalldt.
Gud vill ock, att det skall förstås
just under detta bud, då han
nämner fader och moder. Ty Guds
vilja är ingalunda den, att
antingen arga skalkar eller grymma
tyranner skola förrätta denna
syssla; icke heller tillägger han dem
därföre heder och ära (det är makt
och rätt att regera), på det de
skola låta tillbedja och dyrka sig
såsom gudar, utan de må hellre
besinna, att de ock själfva äro
skyldiga att lyda Gud, så att de
med omsorg sköta sin anförtrodda
syssla, i det att de icke allenast
skola föda sina barn, husfolk och
undersåtar och se dem i
lekamlig måtto till godo, utan
förnämligast att de uppfostra dem till
Guds lof och ära. Tänk därföre
icke, att detta står i ditt skön och
godtycke, att du häruti får
bestämma och göra hvad dig synes,
utan att Gud har strängeligen och
allvarligen pålagt dig att göra
detta, för hvilket du, när han
fordrar det, en gång skall göra
räkenskap.
Men här är nu åter den
vederstyggliga plågan, att ingen aktar
eller vårdar denna plikt, utan man
beter sig så, som hade Gud
gifvit oss barn endast för vårt nöje
och tidsfördrif; tjänstefolk, för att
man allenast skall drifva arbete
med dem såsom med en oxe
eller åsna; eller undersåtar, att vi
må behandla dem, som oss lyster,
och förakta dem, såsom de icke
komme oss vid, eller det icke
anginge oss hvad de lära, eller om
de i gudaktighet föra sitt lefverne.
Och ingen vill se, att detta är det
gudomliga majestätets befallning,
som med allvar skall rannsaka
däröfver och strängeligen hämnas,
eller att det är så högst
nödvändigt, att man i synnerhet låter sig
vårda om ungdomens rätta
uppfostrande. Tv vilja vi hafva
skickliga och tjänliga personer både i
det andliga och världsliga
regementet, så måste vi sannerligen
icke spara någon möda, arbete
och omkostnad att med flit
undervisa och uppfostra våra barn, på
det de må kunna tjäna Gud och
vara människor till gagn och from-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
