Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Femte budet - Sjette budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större, katekes. 7:e budet.
335
min hands utsträckande rycka och
frälsa honom utur faran,"och icke
gjorde det. Huru skulle jag då
för hela världen blifva annorlunda
ansedd och hållen än som en
mördare och illgärningsman?
Därföre är det Guds uttryckliga
mening, att vi icke skola låta
någon människa lida skada och
förfång utan bevisa vår kärlek och
välvilja mot alla och i synnerhet
emot dem, som äro våra ovänner;
ty att göra väl emot våra vänner
och gynnare är en ringa och
hednisk dygd, som Kristus säger,
Matt. 5: 46.
Här hafva vi åter Guds ord för
oss, hvarmed han söker locka och
mana oss till rätta, ädla och höga
gärningar, nämligen saktmodighet
och tålamod, korteligen, till
kärlek och välgärningar emot våra
ovänner; och han vill beständigt
påminna oss, att vi må tänka
tillbaka på det första budet och
komma ihåg, att han är vår Gud, det
är, att han vill göra oss bistånd,
hjälpa och beskydda oss, på det
han må dämpa all hämndgirighet
hos oss.
Detta borde man med flit lära
och drifva, så skulle vi hafva goda
gärningar fullt upp att göra. Men
en sådan predikan vore icke till
munkarnes fromma utan skulle
vålla de andliga ordnarna mycket
afbräck och skulle gå
karmeliter-munkarnes helighet allt för när;
ja, till äfventyrs skulle den hetas
förbjuda goda gärningar och
ödelägga klostren. Ty på detta sätt
skulle menige man hållas i stort
värde och mycket högre än
munkarne, ja, vida öfvergå dem; och
hvar man skulle lätteligen skönja,
huru dessa med sin falska och
skrymtaktiga helighet hittills hafva
bedragit världen, skändligen
förkastat detta och alla de andra
budorden och hållit dem för
onödiga, som om de icke hade varit
allvarliga bud och befallningar
utan allenast goda råd; hvarjämte
de hafva oförskämdt utropat sitt
stånd och sina verk för det
fullkomligaste lefverne i världen, på
det att de uti klostren skulle föra
det mest stilla och ljufliga
lefverne utan att bekymras af kors och
tålamod. Därföre hafva de ock
lupit i kloster, för att de icke af
någon skulle lida något ondt, ej
heller i någon måtto bevisa någon
något godt. Men du skall veta,
| att, hvad här föreskrifves, äro rätta,
heliga och gudomliga gärningar,,
öfver hvilka Gud med alla heliga
I änglar gläder sig, hvaremot all
i mänsklig uppdiktad helighet är
såsom stank och orenlighet,
hvil-j ken icke förtjänar annat än vrede
j och fördömelse.
Sjätte budet.
Du skall icke göra hor.
De följande buden äro nu lätta
| att förstå af det förras uttydning.
De gå nämligen alla därpå ut, att
vi skola taga oss till vara, så att
vi icke tillfoga vår nästa någon
skada och oförrätt, och de äro
ställda i en vacker ordning; ty
först tala de om själfva nästans
person. Därefter gå de öfver till
den person, som är honom
närmast, eller det goda, han har
närmast sig själf, nämligen hans äkta
maka, med hvilken han är vörden
en kropp och ett kött, så att man
icke till något högre kan skada
honom. Fördenskull är här
tydligt och klart uttryckt, att man
icke skall tillfoga honom någon
skam i anseende till hans äkta
maka.
Och gå orden här egentligen ut
på hordomssynd, därföre att ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
