Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Sjette budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
Luthers större katekes. l:a budet.
judarne var så förordnadt och
be-falldt, att hvar och en skulle taga
sig hustru och gifta sig. Därföre
ingick ock ungt folk tidigt
äktenskap, så att ogifta personer hade
ibland judarne icke något
anseende; icke heller tillstaddes
offentlig skörlefnad, såsom nu hos
oss är allmänt. Fördenskull var
hor bland judarne den vanliga
okyskhetssynden.
Men alldenstund hos oss finnes
en så skamlig myckenhet af alla
laster och skörlefnad, så är ock
detta budet ställdt emot allehanda
slags otukt, under hvad namn det
må vara. Och här förbjudes icke
allenast själfva den utvärtes
gärningen utan jämväl allehanda
anledningar, retelser och tillfällen,
på det hjärta, mun, ögon, öron
och alltså hela vår kropp må vara
ren och kysk, så att man icke
lämnar rum och tillfälle, biträde
eller råd till någon otukt. Och
icke det allena, utan man skall
med största flit afvärja och hindra
dessa gärningar, när faran och
nöden så fordra, och tvärt om hjälpa
sin nästa med råd och dåd, att
han icke må lida något till sitt
ärliga namn genom kränkande af
hans äkta maka. Ty hvar som
helst man försummar sådant, när
man kunde hindra det, eller ser
genom fingret därmed, såsom det
icke anginge en, så har man lika
del i synden som den, hvilken
bedrifvit henne. Fördenskull
fordrar, i korthet sagdt, detta bud så
mycket af oss, att både hvar och
en för sig själf lefver i kyskhet
och hjälper och försvarar sin nästa.
Ty Gud har med detta bud velat
sätta liksom ett värn och skärm
omkring hvar och ens äkta hustru,
att icke någon obetänkt måtte
komma vid henne och besmitta
sig med hordomslast.
Men efter detta bud är så klart
förordnadt om äkta ståndet och
således ger oss anledning att tala
därom; så måste man noga märka
och lägga på hjärtat för det
första, huru Gud så härligt ärar och
prisar äktenskapsståndet, att han
ock genom sitt bud vill stadfästa
och bevara det. Ofvanför i f]ärde
budordet har väl Gud stadfäst
detsamma, sägande: Du skall hedra
din fader och din moder. Men
här, som sagdt är, har han tagit
detta stånd i beskydd och försvar.
Fördenskull vill han, att vi skola
ära, hålla och detsamma utöfva
såsom ett lyckligt stånd, af Gud
förordnadt, efter det han af
begynnelsen inrättade det framför
alla andra och skapade man och
kvinna, icke till att öfva
utsväfningar och otukt, utan att de,
ordentligen förenade, måtte vara
fruktsamma, föda barn samt fostra
och till Guds ära rätteligen
upp-tukta dem.
Därföre har ock Gud så
rikeligen välsignat det äkta ståndet
framför alla de andra och dessutom
anslagit till och lagt under
detsamma allt, hvad i denna världen
är, blott för att det skulle blifva
väl och rikligen försörjdt. Häraf
är klart, att detta stånd icke är
någon lek och förvetenhet utan
en viktig och angelägen sak samt
Guds allvarliga vilja; ty honom
ligger det om hjärtat, att
människor blifva uppfostrade, som äro
tjänliga att föra världen till Guds
kunskap samt att befrämja en säll
och dygdig vandel, till att strida
emot djäfvulen och all ondska.
Fördenskull har jag alltid lärt,
att man icke skall förakta detta
stånd eller hålla det för en lek,
såsom vi hittills sett, att den
blinda världen och våra skenheliga
haft för sed; utan vi böra betrakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
