Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Sjunde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
Luthers större katekes. l:a budet.
skammen och straffet och
stadfästa de stora uppenbara
tjufvar-nes ärlighet. Men de skola veta,
att de inför Gud äro de största
och argaste tjufvar, hvilka han en
gång skall straffa efter deras
förtjänst.
Efter nu detta bud, som redan
är visadt, sträcker sig så vida,
är det nödigt, att det varder
flitigt framställdt och förklaradt för
menige man, att man icke låter
dem gå i sin säkerhet utan som
oftast håller dem Guds straff och
vrede för ögonen. Ty vi predika
sådant icke lör rätta kristna utan
mest för tjufvar och skalkar, hvilka
rättare borde höra predikas för
sig af dorn ären, fångvaktaren eller
skarprättaren. Fördenskull må
hvar och en veta, att han vid Guds
onåd är pliktig att icke allenast
icke tillfoga sin nästa någon skada
eller betaga honom hans fördel
eller i handel och vandel besvika
honom med någon falskhet och
oredlighet, utan ock att med all
trohet försvara hans goda och
efter möjligheten befrämja hans
nytta och gagn, helst när man af
sin nästa lönas med penningar
och föda.
Ho som detta obetänksamt
föraktar, han kan till äfventyrs
undkomma bödelns hand men skall
aldrig undgå Guds vrede och straff,
och fastän han till en tid fortfar i
sitt öfvermod, så skall han dock
blifva en landstrykare och
bettlare och få lida alla plågor och
olyckor. Nu får du håg och lust
till annat, så att i stället för att
du med synnerlig trohet bort sköta
din husbondes och matmoders
goda, så fyller du emellertid din buk
och strupe, tager likafullt din lön
som en tjuf och påstår tillika, att
man för slik trolös försummelse
skall ära och hedra dig. Sådana
–,-
slags tjänare och drängar finner
man ganska många, som icke äro
nöjda därmed, att de i allt öfva
sin arghet och falskhet, utan af
fräckhet och öfvermod träta med
sina husbönder och matmödrar,
och icke en gång själfmant visa
så mycken trohet, att de
förekomma och afvärja någon skada.
Men käre, se till, hvad du i
framtiden vinner därpå, nämligen
när du själf tager dig hustru och
sätter eget hushåll, hvilket Gud i
en olycklig stund skall tillstädja.
Då kommer denna din otrohet
öfver dig tillbaka, och det skall
hända, att då du på en penning
be-svikit och skadat din husbonde,
så får du det trettiofaldt umgälla
med din stora olycka.
På samma sätt skall ock
handtverkares och dagkarlars otrohet
lönas, af hvilka man nu måste
höra och tåla ett outsägligt
själfs-våld, såsom om de vore herrar
öfver andras gods, eller hvilka
hvar och en utan gensägelse måste
gifva hvad de begära. Låt nu
alla sådana utan försyn skinna
och skafva sin nästa, så länge de
kunna; men Gud skall dock icke
förgäta sitt bud utan vedergälla
dem, såsom de hafva förtjänt, och
skall upphänga dem icke i en grön
utan i en torr galge, så att de i
all sin tid skola blifva olyckliga
och aldrig erhålla något godt.
Och i sanning, om ett rike är
försedt med goda lagar, kan man
lätt snart hämma och afstyra
sådant själfsvåld, såsom det fordom
hos romarne varit för sed, att
man med ganska svårt straff
belagt sådana arga människor, på
det andra måtte taga sig till vara.
Icke heller lyckas dem bättre
deras snålhet, hvilka af torg och
öppna köpmansbodar, som borde
vara till allas tjänst och nytta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
