Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Sjunde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större, katekes. 7:e budet.
341
göra röfvarekulor, hvarest de
fattiga dagligen handteras på
otillbörligt sätt och betungas medelst
varornas stegrande. Hvar och en
missbrukar köpenskapen efter eget
godtycke, trotsar och pockar
därjämte, såsom hade han rätt och
skäl att sälja sjn vara så dyrt han
vill, och det är långt ifrån, att
någon öppnar sin mun att tala
därpå, lnlor alla dessa måste vi
stå som åskådare och måste låta
dem efter behag uppäta, skinna,
skafva andra, röfva och på allt
sätt öfva sin girighet. Dock skola
vi hafva förtröstan till Gud — som
äfven ändå skall göra det — att
han, när du länge och nog
utsugit andra och sammanskrapat
mycket godt, skall så välsigna dina
rikedomar, att din säd i ladorna,
musten i din källare och boskapen
i stallet skall fördärfvas; ja, i
stället för att du på en penning allena
besvikit din nästa, så kommer du
i fara att mista hela ditt kapital,
så att det varder dig ifråntaget
och skall till det minsta grand
försvinna, att du aldrig får njuta
något godt däraf.
Vi finna det ju af den dagliga
erfarenheten vara sant, att ingen
vinner något på sådant, som
för-värfvas med stöld och bedrägeri.
Ty huru många är det icke, som
dag och natt plåga sig till döds
med ägodelars samlande och
sam-manskrapande och blifva dock icke
ett halföre rikare? Och om de
än samla mycket, så hafva de
dock så många plågor och
olyckor, att de hvarken med lust och
nöje kunna nyttja hvad de
förvärfvat, ej heller kommer det
deras barn till godo. Men emedan
ingen frågar därefter, utan vi bete
oss, såsom det icke anginge oss,
måste Gud på annat sätt hemsöka
och lära oss, nämligen sålunda, \
att vi utsugas genom den ena
beskattningen efter den andra, eller
ock blifva vi i våra hem
ölverfall-na af en mängd främmande
soldater, hvilka på en liten stund
uttömma både kistor och pungar
och icke upphöra med sitt
rufvande, så länge vi hafva en
penning i behåll, och hvilka, sedan de
här och där plundrat
fäderneslandet, uppbränna våra hus, skämma
våra hustrur och dräpa våra barn.
Korteligen, stjäl du mycket, så
var försäkrad därom, att du skall
förlora mycket mera genom stöld.
Och den, som lefver af det han
med våld och orätt röfvat till sig
och söker rikta sig på sin nästas
bekostnad, han råkar väl ut för
en annan, som också på lika sätt
kommer att handla med honom.
Ty Gud kan mästerligen den
konsten, att emedan hvar och en stjäl
och röfvar ifrån den andre, så
straffar han den ene tjufven
genom den andre och den ene
röf-varen genom den andre. Hvar
skulle man annars få så många
galgar och rep, som till tjufvars
afstraffande behöfdes?
Den, som nu med godo vill låta
säga sig, han vare förvissad
därom, att detta är Guds bud,
hvarmed icke är att skämta. Ty
fastän du bedrager, föraktar, bestjäl
och plundrar oss, så vilja vi dock
tåla din oförrätt och tänka, att
vi därföre icke strax skola förgås
af hunger, utan, såsom Herrens
bön lär oss, vilja vi förlåta denna
med all annan oförrätt och bevisa
barmhärtighet emot dig, väl
vetande, att de fromma och
rättfärdiga skola ändock hafva nog, och
att du gör dig själf större skada
än någon annan.
Men, käre, besinna och vakta
dig, när de fattiga komma, som
nu äro ganska många, hvilka tjä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
