Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Åttonde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större, katekes. 7:e budet.
345
sina irynet däruti. Detta är icke
annat än att dristigt göra ingrepp
i Guds dom och ämbete och på
det skarpaste döma och straffa.
Ty en domare kan icke belägga
någon med hårdare straff, än om
han säger: denne är en tjuf, en
mördare, en förrädare o. s. v
Därföre, eho som understår sig
obetänkt säga om sin nästa, ehvad
det vara må, han tillmäter sig så
stor makt som kejsaren och all
öfverhet. Ty fastän du icke bär
svärdet, så brukar du dock din
försmädliga och giftiga tunga,
med hvilken du far ut mot din
nästa och sätter en långvarig
skamfläck på hans namn och
rykte.
Fördenskull förbjuder Gud att
baktala eller illa berykta en annan,
äfven om denne är brottslig och
man har sig saken väl bekant;
ännu mindre bör man göra det,
om man icke vet dët utan blott
har hört det af andra. Men du
torde säga: hvarföre skall jag tiga,
när jag vet, att det är sant? Jag
svarar: hvarför angifver du honom
icke för behörig domare? Nej,
säger du, jag kan icke fullkomligt
bevisa det om honom, därföre är
fara, att jag får plikta för falsk
beskyllning. Här ligger skälet,
hvarför du fruktar. Men tror du
dig icke kunna framlägga saken
och framträda inför lagliga
domare, så må du lägga handen på
munnen och tiga. Om du vet af
saken, så behåll det för dig och
säg det icke för andra. Ty om
du utsprider det vidare, fast det
ock vore sant, så blifver du
ansedd som en oförskämd lögnare,
efter du icke kan öfverbevisa
honom; därjämte handlar du som
en skälm och äreskändare; ty man
skall icke beröfva någon hans
heder och ära, när han icke tillförne
offentligen inför lag och rätt
förlorat densamma.
Alltså är allt detta att bära falskt
vittnesbörd, som vi icke klarligen
och på vederbörligt sätt kunna
öfverbevisa någon om.
Allt det, som icke med fulla skäl
kan bevisas, bör därföre ingen
uppenbara eller utgifva för
sanning. Korteligen, hvad som är
hemligt och fördoldt, skall man
lämna i hemlighet eller hemligen
straffa, såsom vi skola höra.
Därföre om du råkar en bakdantare,
som vrångt uttyder och lastar en
annans ord och gärningar, så stå
honom dristigt emot och säg
honom sanningen midt i ögonen, att
han må både blekna och rodna.
Och då skall ske, att mången
tillstoppar sin mun, som eljest med
giftigt förtal skulle bringa en arm
människa i vanrykte och sätta en
skamfläck på henne, som hon
svårligen eller aldrig skulle kunna
stryka af sig. Ty godt namn och
rykte kan en snart afhändas; men
när det en gång är borta, fås det
sedan icke så lätt igen.
Alltså ser du, att det öfver
hufvud är förbjudet att tala något
illa om nästan, dock med
undantag för hvad som sker af
världslig öfverhet, predikanter och
föräldrar, ty man bör så förstå detta
budet, att det onda icke blir
ostraffadt. Såsom det femte budet
befaller oss att icke skada någon
till lifvet, men skarprättaren, som
på sitt ämbetes vägnar icke
skonar någon utan afstraffar alla, som
honom öfverantvardas, likväl icke
öfverträder Guds bud, därföre att
Gud sådant ämbete för sin skull
förordnat, ty han «rill hafva sig
förbehållet att efter eget behag
straffa, såsom han i första budet
hotar; sålunda, ehuruväl ingen för
I sin egen person bör döma eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
