Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Nionde och tionde buden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större katekes.
9:e och 10:e buden. 350
trakt, då han ser sig hafva
förhoppning om någon vinst och
fördel däraf, hvilket den andre
antingen af nödtvång eller för stor
gäld och skuld icke utan skada
kan erhålla och lösa, hvarvid dock
denne vinner halfparten eller
något mera. Och likväl skall det
icke hetas vara med orätt
förvärf-vadt eller våldsamt taget från en
annan utan väl och redligt fånget.
Detta är icke annat, än det man
plägar säga: »den, som först
kommer till kvarnen, får först målet»
och »enhvar passé på sitt, den
andre behålle hvad han kan». Och
hvem må inbilla sig vara så klok
och spetsfundig, att han skulle
kunna utgrunda alla bedrägliga
konster, genom hvilka man under
listigt sken af rätt bortsnappar
och tillägnar sig en annans gods?
Och dock anses det efter världens
omdöme icke för orätt eller
olof-ligt, icke heller straffas det genom
lag och förordningar. Det är icke
heller någon som förstår, att
nästan sålunda varder undertryckt,
och att honom fråntages det, som
han utan synnerlig skada icke kan
umbära, då man likväl för visso
vet, att ingen finns, som vill eller
kan tåla, att sådant vederfares
honom af en annan, så att man lätt
finner, att sådana förevändningar
och undanflykter äro onda och
vederstyggliga.
På lika sätt handlades i
forntiden med äkta hustrur, hvarvid
man uttänkte sådana illfundiga
stämplingar, då någon fattade lust
och behag till en annans hustru,
att han själf eller genom andra
(såsom mångfaldiga utvägar
funnos att anställa slikt bedrägeri)
uträttade så mycket, att mannen
begynte någon ovänskap med
hustrun eller hon satte sig upp emot
mannen och icke uti allt ville ef-
terkomma hans vilja, så att han
nödgades förskjuta henne och
lämna henne till den andre. Denna
sed att locka hvarandras hustrur
till sig har utan tvifvel bland
judarne varit mycket bruklig, såsom
man ock läser i evangelium om
konung Herodes, hvilken tog sin
broders hustru, medan denne ännu
lefde, ehuru han dock eljest ville
hållas för en rättrådig och ärbai
man, såsom ock Markus vittnat
om honom.
Men sådana exempel hoppas jag
icke skola äga rum hos oss,
emedan det i nya testamentet är de
gifta förbjudet genom lag och Guds
ord att skiljas ifrån hvarannan,
så framt icke till äfventyrs någon
med behändig listighet kunde
bekomma en annans rika fästmö till
sin hustru. Vidare är dock hos
oss icke ovanligt, att den ene
drager piga eller dräng ifrån den
andre eller med söta ord lockar
och öfvertalar dem att komma
till sig.
Nu, på hvad sätt än slik arghet
och list kan utöfvas, så bör man
veta, att Gud icke vill tillåta, att
du skall afhända din nästa något
som honom tillhör, så att han
måste umbära det och du därmed
riktar dig, fastän du med äran
för hela "världen kunde behålla
det. Ty det är ett hemligt och
försåtligt bedrägeri, hvarmed du,
såsom man säger, spelat under
täcket, att din skalkhet icke skall
märkas. Därföre, fastän du så
ställer dig, som du icke gjort
orätt mot någon, så har du likväl
gått din nästa för när och varit
honom allt för svår. Och oaktadt
du hvarken varder beskylld för
stöld eller bedrägeri, så är det
dock sant, att du har begärt din
nästas gods, det är, du har
arbetat uppå att få detsamma, afhändt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
