Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Slutet på de tio budorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
Luthers större katekes. Slutet på de 10 budorden. 354
vi frukta Gud, så att vi icke
ogudaktigt missbruka hans namn till
svärjande, bannande, ljugande,
bedragande och andra
skälmstyckens och lasters föröfvande, utan
att vi väl och rätteligen bruka
detsamma till åkallan, bön, lof och
tacksägelse, uppväckta därtill af
kärlek och förtröstan på Gud
efter det första budets innehåll.
Likaledes böra vi af samma
fruktan, kärlek och förtröstan låta oss
bringas till att icke förakta Guds
ord utan det gärna lära, höra,
göra, heligt hålla, hedra och högt
värdera.
Sedan skall man ock vidare
komma till de andra buden, som
angå vår nästa, hvilka alla i kraft
af det första budet böra iakttagas,
så att vi hedra och vörda
föräldrar, herrar och all öfverhet samt
gärna bevisa dem lydnad och
hörsamhet, icke för deras utan för
Guds viljas och befallnings skull.
Ty du behöfver hvarken hafva
afseende på fader eller moder och
frukta dem, icke heller göra och
låta något dem till viljes, utan se
till, hvad Gud här vill hafva och
säkerligen skall fordra af dig. Om
du försummar dig däruti, så skall
du finna en vred och sträng
domare men åter en mild och nådig
Fader, om du gör därefter.
Sammalunda att du icke
tillfogar din nästa någon orätt, skada
eller öfvervåld, icke heller i något
afseende förolämpar honom, vare
sig till hans lif, äkta maka, gods,
heder eller rätt, såsom allt detta
i ordning är anbefalldt, oaktadt
du har både rum och tillfälle att
bedrifva sådant och ingen
människa straffar dig därför; utan att
du gör väl emot hvar man,
hjälper och befordrar alla på hvad
sätt och hvarhelst du det förmår,
allenast för att bevisa Gud lydnad,
i den vissa förtröstan, att han
rikligen skall vedergälla dig allt detta.
Alltså ser du, huru det första
budet är hufvudet och källan,
hvarifrån alla de andra hafva sin
begynnelse, hvilket åter drager alla
de andra till sig igen, så att både
begynnelsen och ändan äro
sam-manfästa och genom en
oupplös-lig knut förenade.
Sådant, säger jag, är mödan
värdt, att man alltid förehåller, lär
och ständigt påminner ungt folk,
att de icke allenast med hugg
och slag såsom oförnuftiga
kreatur utan i gudsfruktan och på ett
Gud behagligt sätt må uppfostras.
Ty de som betänka och
allvar-ligen lägga detta på hjärtat, att
dessa icke äro det mänskliga
förnuftets påfund utan det gudomliga
majestätets befallningar, som så
strängeligen vill straffa deras
för-aktare men däremot med sin
godhets öfversvinneliga rikedomar
belöna dem, som hålla dessa bud;
desamma varda af sig själfva nog
uppmuntrade till att göra Guds
vilja. Därföre var det i gamla
testamentet icke utan orsak
be-falldt, att man skulle skrifva tio
Guds bud på alla väggar och
vinklar, ja, på själfva kläderna;
icke för att man allenast skulle
hafva dem upptecknade och
kringföra dem med sig att med ögonen
beskådas, såsom judarne gjorde,
utan för att man utan återvändo
skulle hafva dem för ögonen och
i minnet uti alla sysslor och
gärningar. Låte fördenskull hvar och
en dessa vara sina dagliga
öfningar i allehanda fall, ärenden
och beställningar, såsom vore de
skrifna på alla ställen, att man
kunde läsa dem, hvart man vände
sina ögon, hvart man ginge eller
stannade. Sålunda skall ske, att
vi ständigt både hemma i huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
