Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Andra delen. Om tron - Tredje artikeln - Tredje delen. Herrens bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
Luthers större katekes. 4:e hufvudsty eket.
obegriplig för all mänsklig
klokhet och måste läras och undfås
af den Helige Ande allena.
Därföre kan budordens lära ännu icke
göra någon kristen, ty Guds vrede
och ogunst blifver alltid öfver oss,
så länge vi icke kunna hålla, hvad
Gud i sina bud fordrar af oss.
Men denna lära om tron för idel
nåd med sig, gör oss rättfärdiga
och Gud tacknämliga. Genom
denna läras kunskap fatta vi lust
och kärlek till Guds bud, att gärna
åtlyda dem, emedan vi här se,
huru Gud alldeles har gifvit sig
själf åt oss med allt det han har
och förmår, på det han med sin
vissa hjälp och kraft måtte
understödja oss till att hålla buden:
Gud Fader med allt skapadt;
Kristus med alla sina verk och
välgärningar; och så vidare den
Helige Ande med alla sina gåfvor.
Detta vare nu här nog taladt
om tron till att lägga en grund
hos de enfaldiga, på det de icke af
myckenheten må öfverhopas, att,
när de väl förstått innehållet af
denna sak, de då sedan kunna
vidare undersöka densamma och
hit föra allt, hvad de lära i
Skriften, och således efter hand
tilltaga uti större förstånd. Ty
både vi, som dagligen själfva
predika detta för andra, och de, som
lära skola, kunna, så länge vi
lefva, det dock näppeligen till fyllest
lära eller predika för andra.
Den tredje delen
af katekesen.
Herrens bön.
Hittills hafva’ vi hört, hvad vi
skola både göra och tro, hvaruti
det bästa och lycksaligaste
lefver-net består; nu följer den tredje
delen, som lär, huru vi skola bedja.
Ty emedan vi finna det vara med
oss så beskaffadt, att ingen
människa kan fullkomligt hålla de tio
budorden, fastän hon börjat att
tro, och emedan djäfvulen tillika
med världens och vårt eget kötts
onda lustar med all makt sträfva
och hindra oss; så är intet
nödvändigare, än att vi med trägna
böner ropa till Gud och bedja, att
han ville gifva oss tron och
förmågan att hålla Guds bud, dem
i oss uppehålla och föröka samt
afböja och borttaga allt, hvad oss
härutinnan kan vara till hinders.
Men på det vi skulle veta, hvad
och huru vi skola bedja, har vår
Herre Jesus Kristus själf lärt oss
ord och sätt till att bedja, som
vi strax skola förnimma.
Men innan vi begynna att
styckevis förklara bönerna i Fader
vår, synes det vara högligen af
nöden att med några skäl och
bevekande orsaker förmana och
uppväcka folket att bedja, såsom man
läser, att Kristus och hans
apostlar hafva gjort. Och bör detta
först nämnas, på det att vi må
veta, att vi efter Guds bud och
befallning äro förpliktade att bedja.
Ty så hafva vi hört i det andra
budet: Du skall icke missbruka
Herrens din Guds namn, uti
hvilka ord tillika fordras, att vi prisa
Guds heliga namn och det i all
nöd åkalla. Ty att åkalla är icke
annat än att bedja till Gud. Så
att detta är lika strängt och
all-varligen anbefalldt som allt
annat, nämligen att icke hafva
andra gudar, icke dräpa, icke stjäla
m. m., på det icke någon må
komma på den tanken, att han anser
det vara lika godt, antingen han
beder eller icke, såsom en del
grofva människor hafva varit
vana att göra, hvilka tänka så:
hvarföre skulle jag mycket bedja, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
